Idag var det dags för min presentation av svensk och europeisk vägledning. Tima hade annonserat och det kom femton personer, en blandning av studerande och professionella (lärare och administratörer). Jag startade sessionen med Kenny Garrett Words Can’t Express och bad var och en av deltagarna ta varsitt kort (svenska vägmärken eller vykort) som bäst beskriver deras situation i arbetet/studierna just nu. Succé – alla utom två lärare var med på det och det blev en bra början på presentationen. Därefter blev jag introducerad av Tima som bland annat nämnde att jobbat med polisutbildingen i Sverige och det gav en del kredit till mig. Sedan spelade jag den musik som bäst beskriver vägledningen och som jag mest sympatiserar med, Björn Afzelius Ikaros samtidigt som jag i min Power Point visade min engelska översättning av texten. Men en massa nickningar och leenden förstod jag att jag hamnat bland likar; en skön känsla. Sedan blev tiden knapp för att kunna förmedla allt jag planerat så jag fick bryta i förtid för att få tid för några frågor.
Tanken att jag skulle ha en stor presentation i universitetets största föreläsningssal har Tima och jag skrinlagt och istället bestämt att jag, vid sidan om kursutveckling, handledning av uppsatser, ska anordna workshops för såväl professionella som studerande. Jag tror att jag gör mycket mer nytta på det sättet och dessutom tycker jag att det är roligare att möta människorna i dialog än tala till dem utan egentligen direkt respons. Jag har bett Tima ta fram så kallade butcherpapper (stora hårda pappersark) att använda för mina aktiviteter. Här ska nämligen visualiseras. Det jag missar i språk ska jag ta igen med andra uttrycksmedel.
Hade efteråt ett litet samtal med Tima om min presentation, om kursutveckling och kursen i karriärvägledning. Det är kanske jag som ska ha den kursen nästa år!? Hon tyckte att mitt sätt att använda musik var mycket kreativt (hon hade hört någon i Australien göra på liknande sätt). Hon tyckte också om min benämning helpseeker istället för client. Vi jämförde idéer och tankar och hur vi faktiskt jobbar med utbildningen i karriärvägledning. Jag kunde klart konstatera att vi har en både bredare och djupare utbildningen och därmed har jag ju möjlighet att verkligen göra en skillnad. Det är bra.
Gunilla har tillsammans med Ella varit på immigrationskontoret idag och ordnat med våra visa. Jag som arbetar är tvungen att har ett arbetstillstånd och ett sådant visa + arbetstillstånd kostar 98 Fijidollar d.v.s. ungefär 400 SEK. Denna kostnad står Mundusprojektet för. De står för övrigt även för min resa, min försäkring och mitt stipendium på 2 500 euro. Varför är de inte fler som söker ett Mundus ACP utbyte? Jag bara undrar…
Jag har träffat Poonam idag; ett kärt återseende! Poonam gästade oss på Malmö högskola i augusti och jag hade då tillfälle att träffa henne några gånger och hon hjälpte mig att förbereda mig för Fijivistelsen.
En annan kvinna, en forskare från Nya Zealand bördig från Rumänien bor nu också i vårt hus. Hon är här för att ge en kurs i hållbar utveckling med inriktning på infrastruktur. Vi utbytte erfarenheter och när vi kom in på Fijis utveckling hade hon som varit här flera ganger en uppfattning av att den är på nedgång. Landet exporterar socker och källvatten och importerar det mesta. Priserna har stigit mycket och till exempel choklad är fyra gånger dyrare här än i producentlandet NZ. Är det skatt/tull, fabrikanter eller mellanhänder som skor sig på en allt fattigare befolkning? Hon tyckte sig inte kunna se någon satsning på framtiden från regeringens sida. Tungt att höra.
Dagens middag består av grönsaker som Gunilla handlat på marknaden i Suva idag. Höjdpunkten var helt klart inhemska avocado med gult fruktkött. Det får bli ryggläge inatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar