Räddad av min iPhone

Morgonsimning i campuspoolen. Ensamma förutom en anställd som sopade runt poolen med en kokospalmborste. Hon funderade på och frågade oss var vi kommer ifrån; hon kunde inte med stöd av vårt språk avgöra det. Vi ser ju ut som amerikaner, australier eller nyzealändare. Hon berättade att hon varit i Nord- och Sydamerika men aldrig i Europa. Många av de anställda på Campus har varit utomlands; alla akademikerna för att skaffa sig en utbildning. I princip all forskning bedrivs utomlands. Det finns bra ekonomiskt stöd för detta.

Dagen ägnas mestadels åt förberedelse för kvällens undervisning. Kopiering av avsnitt i böcker sköts av antingen enhetens sekreterare, Josephine, eller av Amesh, en man i min ålder som har detta som huvudsaklig uppgift. För att ta del av hans tjänster får man fylla i en liten rosa blankett och gå bort till hans kontor på Lärarutbildningen och be lite artigt om hans tjänster. Materialet kan hämtas dagen efter. Det är intressant.

Idag är undervisningen mellan kl 17 och 19, eller som vi säger här 5-7pm. Jag går igenom kursplanen och delar ut det jag fått kopierat. Det handlar om gruppvägledningsfärdigheter ur Corey och vägledningsteorier ur Dahir&Stone och ur Amundson. Jag har även skrivit ut det foto som jag tog av gruppen i tisdags. Jag presenterade även de böcker som jag har med i kursen. Kurslitteratur köps i Campus Bookshop. Ingen köper på nätet som vi gör i Sverige. Fraktkostnaderna är höga vilket innebär att priset på kurslitteratur är högt. Bookshopen lånar ut böcker; ett billigare alternativ. Det är bra.

Idag ska vi öva gruppvägledarfärdigheter. Studenterna har fått som uppgift att förbereda en kort session enligt WATCH-modellen. Jag delar in dem i två grupper, sitter kvar i en av grupperna, ger instruktioner och ingenting händer. Ingen vill börja och min första tanke är att jag varit så otydlig att ingen har tagit uppgiften på allvar. Kallsvettning i någon sekund innan de kommer igång. Femton minuter övning och feedbackrunda. Jag inser att de är väldigt väl förberedda men tryggheten i gruppen har inte infunnit sig ännu. Det blir bra diskussioner; de är vana vid att dela med sig av sina erfarenheter. Jag går mellan grupperna och lyssnar och behöver bara avbryta vid några få tillfällen. Det handlar då om att en gruppdeltagare istället för att tala om sin egen situation blir lite allmän och börjar undervisa de andra, utan att gruppledaren ingriper. Detta beteende som jag fann hos två av studenterna dyker ibland upp även i grupperna hemma i Sverige. Detta är något jag måste vara vaksam på här. När jag avslutat dagens undervisning, vid ca. 8:35pm och ska stänga lokalen och gå upp en trappa till mitt rum så bryts strömmen. Allt blir kolmörkt, enbart några svaga lampor längs gångvägarna utanför lyser upp den svarta natten. Tur att jag har telefonen med och med hjälp av skenet från den lyckas jag hitta ut och hem till MQ5.

Många studenter

Dagens undervisning (5-8pm) handlar om att skapa ett mattering climate i samtalssituationen och om vägledning i grupp. Jag har 14 studenter idag, så jag får för en del övningar dela in dem i två grupper. Tar ett gruppfoto så att jag ska kunna lära mig namn och kunna vara mer rättssäker i mina bedömningar av studenternas prestationer. Undervisningslokalen är mycket enkel men duger gott. Det finns white board och jag får låna en bärbar projektor de tillfällen jag behöver. Flyttbara bord så att vi har en möblering som är lämplig. En störande fläkt i taket; alternativet är alltför mycket svettning från min sida. Kan man förresten bli mer än genomsvett?

En svårighet för mig att studenterna talar lågt och snabbt. Jag har ingen dålig hörsel men det är andra ljud i omgivningen (det finns ju inga fönsterglas…) och jag är ännu inte hemma i engelskan. Studenternas engelska är av mycket varierande slag; några by the book och några barfotavarianten. Jag är inte sämst i klassen, men vad hjälper det?

Jag har tidigare när jag tänkt på att kunna fungera som lärare på denna nivån i ett engelsktalande land mest tänkt på att kunna göra mig själv förstådd. Jag märkte dock när jag var i Vancouver 2010 att frågorna jag fick av studenterna inte alltid var lätta att kunna uppfatta helt klart, så jag var beredd. Men fijiengelska är något helt annat… Detta är ett mycket bra exempel på vad som är viktigt i ett samtal…att förstå varandras språkligt. I undervisningen jobbar jag symboliskt och tar hela tiden vardagsexempel; jag låter mina undervisningspass metaforiskt likna en samtalssituation. Här fick jag ju mig själv en rejäl tankeställare. Det är bra!

Poonam är vår lokala (frivilliga) reseagent. Hon hjälper oss med bokning av helgens Resortvistelse på Coral Coast. Vi väljer Tamboa Sands som är, för oss, ett säkert kort. Diskuterar även att åka till New Zealand över ett veckoslut, men det faller därför att flyget blir för dyrt för så kort tid vi kan vara där. Och varför åka till vinterklimat nu när vi är i torrperiodsklimat här... Vi tar oss till en av Fiji’s öar istället.

Den vandrande vålnaden

Vi bor i en regnskog med prunkande vegetation där vi också finner fruktträd som bär bananer, papaya, brödfrukt, apelsiner, lime och sådana som vi inte kan namnet på. Glömde kokosnötter. Många fågelarter och Flying Foxes. Det är aldrig tyst här; naturens ljud är ständigt närvarande. Funderar på om det är här författarna till Tarzan och Fantomen fått sin miljö…Jag är ju lite av en Fantomenfan. Morristown är nog Suva. Bandarerna och Guran kommer jag nog att möta. Olika stammar finns ju och det har varit kannibalism tidigare i landet…Jag håller ögonen öppna för att möta Kit Walker som en vanlig man.

Mitt kontrakt är klart nu och det löser sig även med min invandringsstatus, vilken varit lite osäker fram till nu. Detta innebär att jag fullt ut kan jobba med undervisningen. Har fått en datoridentitet och kan nu komma in på det lokala trådlösa nätet på min arbetsplats. Men inte i MQ5; här får jag förlita mig på trådlöst internet från Vodafone.

Köpte ett SIM-kort för lokalsamtal, men de två mobilerna jag har med mig är helt värdelösa här: den ena är låst till Telia och den andra har ett för gammalt batteri som är oladdbart. Det är bara att gilla läget och försöka hitta en annan lösning…

Bula

Morgonpromenad i omgivningen. Vi bor en bit utanför stan som har 175 000 invånare. Det är mest envåningshus, undantagsvis flervåningshus. Små affärscentra är utspridda på gångavstånd. Ganska få privatbilar, i princip inga cyklar, många bussar och taxibilar. Många människor går. De flesta hälsar när vi möts: Bula eller Good Morning. Ingen har långt till ett leende. Talade med Tima om detta. Jag kan ju få tanken att människor hälsar på mig bara därför att jag är annorlunda och kanske ses som en representant för den gamla överklassen; britterna. Hon svarar att så kan det vara till en del men hon upplever att det fungerar precis som jag säger; hon agerar och bemöts på samma sätt. Det är bra att kunna prata med Tima om dessa företeelser; jag tror hon uppskattar att få pröva och reflektera över hur hennes folk och land uppfattas av en gäst.
Lyckade stanna på gymmet 30 minuter; nytt personligt rekord, helt tack vare Gunilla som sporrade mig. Bra redskap, inte så många avancerade maskiner; helt i Fijistil. Det är bra!

Kyrkans makt

Suva City på söndagen är lugnt och tyst. Luften är renare och idag är det klarblå himmel så att man tydligt kan se de grönklädda kullarna på andra sidan viken. Idag är det dags för besök i Metodistkyrkan. Enligt guideboken en enastående föreställning med fantastisk sång och stämning. Vi är där en stund före kl. 10 och blir varmt välkomnade och anvisade en plats. Tunga slag på en trumma signalerar när allt ska börja. En seniorkvinnokör sjunger entonigt och meditativt en kvart före start. Sedan kommer det in tre män i kavaj och slips; alla präster. Och så börjar ett långt pratande, allt är på fiji så vi förstår inte ett dugg. När det är dags för veckans notiser blir vi välkomnade (på engelska). Under predikan som kan tyckas mycket aggressiv sätter sig en kvinna bredvid mig. Hon hälsar på oss och säger att hon är missionär i Australien men infödd Fijian. Hon översätter vad prästen talar om. Det handlar om att hålla sig till Gud och inte söka stöd någon annanstans. Bibelcitaten kommer från när kungen av Israel stred mot Accron. Först när kungen vände sig till Gud lyckades motståndaren besegras. Idag vänder sig Fiji till stater utanför Samväldet och detta tycker han tydligen inte om. På samma sätt som han inte tycker om att ungdomar vänder sig till exempelvis alkohol för att lösa sina problem; de måste vända sig till Gud istället.

Min reflektion efter denna gudstjänst är att kyrkans makt är otroligt stor här. Ungdomar (det var ett stort antal ungdomar närvarande; konfirmander tror jag) blir väldigt starkt påverkade av det som sägs en sån här vanlig söndag. En stor blandad kör på ca. 60 vuxna män och kvinnor sjöng vackert. Det är som att kören ersätter orgelspel. Här fanns varken orgel eller krusifix. Men jag tycker att reseguidens tal om fantastisk sång var en klar överdrift. Men, det var intressant och det är bra! Jag tar med mig detta till min undervisning på så sätt att jag måste vara extra noga med att se till att jag får klart för mig var mina studenter är innan jag börjar arbeta med dem.

Köpte en plastbalja för att kunna tvätta våra kläder. Lunchade på en liten fiskrestaurang och tog bussen hem. Idag var det inte tal om promenad eftersom vi var lite uppklädda; långbyxor och långärmad skjorta för min del. Det är varmt i solen en torrperioddag i Suva. Idag körde bussarna mycket saktare; resan blev mycket behagligare och vi kunde se mer. Musiken var som vanligt; i baktakt och ljudlig och det är bra. Letar efter en ny favorit; Morning Knight är en stark kandidat. När vi kom hem hjälpte mig Gunilla att undvika sängen genom att ta mig till gymet och köpa gymkort som även ger inträde till bassängen på Campus. Gjorde en simborgare medan hon simmade drygt tre… Snart blir det gymdax! Söndagen avslutades med stekta auberginer, sallad och ett gott vitt australiensiskt vin.

Rollin’ Stone har gått ur tiden

Vägen utanför USP trafikeras av fyra bussbolag: Central Transport Co Ltd, Nasese Buses Ltd, Shore Buses Ltd och Raiwaqa Buses. Deras bussar är i olika färger, men där mycket individuellt stylade i fronten och inne hos föraren. Den gamla trotjänaren Rollin’ Stone som blev min favorit förra gången; grövsta växelspaken, snyggaste inredningen och bra musik finns inte längre i tjänst. Får se vilken som axlar hans mantel. Hur som hur är det häftigt att åka buss utan sidorutor med söderhavsreaggae på hög volym under hela resan; en höjdare som bara kostar 70 cents (3 SEK).

Med oss finns däremot Jerry, den lokala mungon som visade sig idag. Roligt att han fortfarande är pigg och aktiv!

Idag har det varit skolmästerskap i fotboll, basket och rugby över hela stan. Massor av skolungdomar i sina respektive skolas dräkter och färger har kämpat hela dagen. När jag gick i grund och gymnasieskolan hade vi också särskilda färger på våra idrottskläder. Varför försvann detta? Synd tycker jag. Inga föräldrar var med utan enbart skolans personal; det är bra!

Gick kustvägen till stan idag. Suva City en lördag är blandning av människor, musik, avgaser coh dofter. En fantastisk matmarknad med grönsaker, frukt, fisk, skaldjur och blommor. Jag har aldrig tidigare sett så mycket fisk och så många arter.

Mr Rengan, kulturgeografen som bor granne och jag har varandra oberoende och ovetande idag varit inne i samma affär i Suva City och köpt antennkontakt till teven i MQ5. Bakgrunden är myrornas krig som USP Lodges trots flera påstötningar under veckan inte kunnat fixa en lösning på. Myrornas krig är slut och det är bra.

Åtta månader senare

Jag litade på min känsla; det är rätt och bra. Nu är jag på väg till Pacific igen. Efter kontakter och ett pyramidalt kommunicerande har jag fått ett nytt Mundusstipendium, dvs möjligheten att vara på USP ytterligare en månad. När jag talade med kamraterna på Fiji om detta kom de omgående med en förfrågan om jag ville vara ansvarig och ensam sköta all undervisning på deras karriärvägledarkurs, som ligger på masternivå, under hela terminen på 18 veckor. Går det att avböja ett sådant erbjudande? För mig är svaret “Nej”. Jag tackade alltså “Ja” och hade ett samtal med Bernt och därefter köpte jag svindyra flygbiljetter och började grovplanera. Nu är uppdraget över hela terminen varav Mundus är den första delen fram till “mid-semester break”. Under denna delen är min livskamrat med.

22 juli

Denna gång går resan i västerled: Växjö-Suva via Kastrup, London, Los Angeles och Nadi. En dubbel pölser och Starbuckkaffe på Kastrup. British Airways till London Heathrow med en fantastisk sightseeing över London. Såg bl.a. “Skärvan”. Snabb transfer till nästa flyg.tet jag nånsin hört. I ankomsthallen står fyra män och spelar Bulamusikinte kommer ihåg något, men det var det bästa välkomstpra  Vi flyger med British Airways och Air Pacific. Förra gången var det med Korean Airways. Stor klasskillnad. Inga filmer. Istället blev det på atlantflygningen ett intressant samtal med Samir från Libanon. Han bor sedan några år i Los Angeles. Samir arbetar som ekonomikonsult inom oljebranschen i Persiska viken. Han satsar mycket på barnens utbildning; äldsta sonen går på Berkely. Vi hade en hel del att prata om. Sov därefter 4-5 timmar med hjälp av öronproppar och ögonbindel – ljudligt enligt hustrun. På LAX, Los Angeles flygplats: security, köer, omständigt, gula linjer, makt, flera våningar, jobbigt. Vi fick ta ut vårt bagage, gå några steg på kalifornisk mark för att checka in på nytt. Ny flygning på 11 timmar i mörker. Vi satt på andra våningen i 747:an med mycket bra benutrymme. Obra flygmat men bra service i övrigt.

23 juli

Vart tog den vägen?

24 juli

Landade i gryningen med en underbar monolog från flygstyrmannen. Av vilket jag inte kommer ihåg något, men det var det bästa välkomstpratet jag nånsin hört. I ankomsthallen står fyra män och spelar Bulamusik och vi känner oss välkomna. Köpte bussbiljett till den drygt fyra timmar länga resan på gropiga och guppiga vägar (Queens Road) mellan Nadi och Suva. Resan är bra som sightseeing. Vi har rest vägen förrut och märker några förändringar. Bland annar är en stor resort under byggnad. Taxi till USP. Vi fick ett lite större rum denna gången, men i samma hus som förra gången. I vårt gamla rum bor nu en indisknära kulturgeograf. Vi åt god vegetarisk indisk mat på Govindas, handlade lite mat på CostULess och packade upp. Svårt att hålla mej vaken; tog ett antal tupplurar på sängen. Beckmörkt kl sex. Det regnar.

25 juli

Gick upp på jobbet i CELT Building och blir välkomnad av Josephine, Tima, Ella, Michael och Gaylene. Roligt att vara tillbaka och skönt att känna mig så välkommen. Det regnar hela dagen. Torrperiod enligt boken något helt annat enligt verkligheten. Verkligheten gäller som bekant. Tog en underbar buss (med hänvisning enbart till den sköna reggaemusiken) ner till stan för att köpa mobilt internet och få det installerat i min Mac. Lunch på Bad Dog Café där vi blir serverade av en kille med mycket feminina drag. Han hade proportionellt lika långa ögonfransar som barnbarnet Noah.

26 juli

Vi startade dagen med en promenad in till centrum och frukost på The Old Cottage Mill. Köpte frukt och grönsaker under återpromenaden.

Fick ett arbetsrum med en hög stationeries på skrivbordet. Att datorn inte är inkopplad är av lägre prioritet bara man har flygpostkuvert och tejprulle… Konfererade lite med Tima om kursen och beslutade om en del ändringar. Just nu är det nio studerande anmälda men det kan komma flera. Här har man maximerat antalet antagna studenter till tolv. Hade min första lektion som var kursintroduktion samt en sorts förklaring till hur jag tänker mig att vi ska jobba; många lektioner uppbyggda som vägledningssamtal med en hel del symbolik och visualisering. På grund av att mina immigrationspapper inte är helt i sin ordning så blir det mest personligt från min sida; inte så mycker föreläsning. Nio intresserade studerande varav tre nyregistrerade. Det känns otroligt skönt med en bra början.

27 juli

Morgonpromenad ner till havet. Tog hem en nedfallen kokosnöt, som ska huskas och öppnas imorgon. På jobbet för möte med Morgan. Samtal där likheterna inom universitetsvärlden framträder tydligt: byråkratier, learning outcomes, granskning av kursplaner som alla ska igenom det lokala nålsögat. Kurs PS406 har också fått sina törnar. Tal om The Big Machine och Tornhuset. Handlade lite på bookshopen och åt en sallad på Campus.