Baksidor

Samoanerna stal min mat, skitade ner och uppträdde mycket dåligt sista dagen/natten. Efter deras debattävling, som de förlorade. På natten hörde jag plötsligt tydliga snarkningar från rummet bredvid. Jag gick ut I korridoren och fann min granne ligga utsträckt på rygg endast iklädd kalsonger ljudligt försjunken I något som skulle kunna vara kavadrickande. Jag gick ganska ljudligt men han rörde inte på sig utan sov/snarkade vidare.

Dagen efter, då de hade åkt kände jag en konstig, ovanlig lukt I köket. Jag tänkte att det är nog några matrester som ligger och luktar. Letade runt men hittade inget. Jag öppnade några ytterligare fönster så att det blev tvärdrag I köket, men lukten försvann inte. Morgonen därefter när jag skulle koka frukostägget fanns det ingen gas. Då såg jag att gasreglaget till en av gaslågorna stod helt öppen. Tur att det inte exploderade I huset… Samoaner…

Staff meeting. Genomgång av förra mötets protokoll och lite diskussioner om det. Några förtydligande från Bruce som är vice dekan. Han är pastor också. Hälften av de anställda var där. Det bjöds på fika och det hela var över på två timmar. Lite gnäll uppåt I organisationen fanns förstås också. Men, ingenting om de studerande.

Universitetets nye karriärvägledare visade sig vara ett stolpskott. Han presenterade Krumboltz teori men exkluderade den moderna delen som handlar om tillfälligheter. Han pratade mest om hur de studerande ska anpassa sig till arbetsmarknaden. Den verksamhet han bedriver liknar mest ett jobbcenter utan vägledning. De studerande I min grupp ställde några frågor  och fick politiskt korrekta svar. De flesta människor I officiella sammanhang här är så väldigt artiga. De tackar och tackar och uppskattar och uppträder väldigt ödmjukt. Karriärvägledaren tackade och förklarade att han är här hos oss för att lära. Jag tog honom på orden och lät ordet gå runt bland mina studerande med frågan: Vilken teori tycker du skulle vara lämpligast att använda vid USP’s karriärcenter om du var karriärvägledare? De studerade svarade och förklarade. Han lyssnade knappast. Han kanske inte förstod. Och sen gick han. Lika bra det tänkte jag. Jag skickade inget tackmejl…

De studerande har som en av de fem examinationsuppgifterna I kursen haft ett case; en student från Foundation Studies som de haft en serie vägledningssamtal med varav ett ska videoinspelas. Jag fungerar som tekniker och säkerställer att det blir bra ljud och bild på inspelningen som sker I vårt Counselling Room. För att kunna spela upp samtalen I gruppen och ge feedback behöver vi utrustning I konferensrummet där jag har alla mina sessioner. Jag gick upp till IT-supporten (motsv) och bad om hjälp. Jag föreslog en TV, det är enklast. Efter en kvarts väntan, då helpdesken ringde runt, fick jag beskedet att det finns ingen TV på universitetet för utlåning till undervisning. Däremot kan de koppla upp en videokanon med extra högtalare så att ljud och bild blir bra. Bra tänkte jag. Då kom beskedet: men först om en och en halv vecka; utrustningen är bokad av någon annan. Vad göra?

Jag släpade ner TV:n från MQ5 till konferensrummet och vi tittade på fyra samtal och gav feedback. Det gick bra. Sedan släpade jag tillbaka TV:n…

Inför nästa session tänkte jag inte släpa någon TV. Jag tog hustruns förslag; ha sessionen I MQ5 istället. Sagt och gjort. Jag köpte lite chips, jordnötter, vatten och öl och vi hade en bra session I MQ5 med både upp- och nedprat. Nästa vecka får vi se om IT-supportens utrustning fungerar lika bra som TV-varianten.

Nu är jag I Tamoa Sands. Har just varit I akvariet, solat lite och ska strax äta middag. Solen skiner från en klarblå himmel. Det är varmt och fuktigt. I vattnet är det säkert 28 grader.

Det här är framsidan. Det är bra!