Min presentation

Idag var det dags för min presentation av svensk och europeisk vägledning. Tima hade annonserat och det kom femton personer, en blandning av studerande och professionella (lärare och administratörer). Jag startade sessionen med Kenny Garrett Words Can’t Express och bad var och en av deltagarna ta varsitt kort (svenska vägmärken eller vykort) som bäst beskriver deras situation i arbetet/studierna just nu. Succé – alla utom två lärare var med på det och det blev en bra början på presentationen. Därefter blev jag introducerad av Tima som bland annat nämnde att jobbat med polisutbildingen i Sverige och det gav en del kredit till mig. Sedan spelade jag den musik som bäst beskriver vägledningen och som jag mest sympatiserar med, Björn Afzelius Ikaros samtidigt som jag i min Power Point visade min engelska översättning av texten. Men en massa nickningar och leenden förstod jag att jag hamnat bland likar; en skön känsla. Sedan blev tiden knapp för att kunna förmedla allt jag planerat så jag fick bryta i förtid för att få tid för några frågor.

Tanken att jag skulle ha en stor presentation i universitetets största föreläsningssal har Tima och jag skrinlagt och istället bestämt att jag, vid sidan om kursutveckling, handledning av uppsatser, ska anordna workshops för såväl professionella som studerande. Jag tror att jag gör mycket mer nytta på det sättet och dessutom tycker jag att det är roligare att möta människorna i dialog än tala till dem utan egentligen direkt respons. Jag har bett Tima ta fram så kallade butcherpapper (stora hårda pappersark) att använda för mina aktiviteter. Här ska nämligen visualiseras. Det jag missar i språk ska jag ta igen med andra uttrycksmedel.

Hade efteråt ett litet samtal med Tima om min presentation, om kursutveckling och kursen i karriärvägledning. Det är kanske jag som ska ha den kursen nästa år!? Hon tyckte att mitt sätt att använda musik var mycket kreativt (hon hade hört någon i Australien göra på liknande sätt). Hon tyckte också om min benämning helpseeker istället för client. Vi jämförde idéer och tankar och hur vi faktiskt jobbar med utbildningen i karriärvägledning. Jag kunde klart konstatera att vi har en både bredare och djupare utbildningen och därmed har jag ju möjlighet att verkligen göra en skillnad. Det är bra.

Gunilla har tillsammans med Ella varit på immigrationskontoret idag och ordnat med våra visa. Jag som arbetar är tvungen att har ett arbetstillstånd och ett sådant visa + arbetstillstånd kostar 98 Fijidollar d.v.s. ungefär 400 SEK. Denna kostnad står Mundusprojektet för. De står för övrigt även för min resa, min försäkring och mitt stipendium på 2 500 euro. Varför är de inte fler som söker ett Mundus ACP utbyte? Jag bara undrar…

Jag har träffat Poonam idag; ett kärt återseende! Poonam gästade oss på Malmö högskola i augusti och jag hade då tillfälle att träffa henne några gånger och hon hjälpte mig att förbereda mig för Fijivistelsen.

En annan kvinna, en forskare från Nya Zealand bördig från Rumänien bor nu också i vårt hus. Hon är här för att ge en kurs i hållbar utveckling med inriktning på infrastruktur. Vi utbytte erfarenheter och när vi kom in på Fijis utveckling hade hon som varit här flera ganger en uppfattning av att den är på nedgång. Landet exporterar socker och källvatten och importerar det mesta. Priserna har stigit mycket och till exempel choklad är fyra gånger dyrare här än i producentlandet NZ. Är det skatt/tull, fabrikanter eller mellanhänder som skor sig på en allt fattigare befolkning? Hon tyckte sig inte kunna se någon satsning på framtiden från regeringens sida. Tungt att höra.

Dagens middag består av grönsaker som Gunilla handlat på marknaden i Suva idag. Höjdpunkten var helt klart inhemska avocado med gult fruktkött. Det får bli ryggläge inatt!

Sortering eller...?

Första helgledigheten i Fiji; vad göra? Vi pratade med Ella och hon rekommenderade ett besök till Pacific Harbour. Vi nappade direkt och bokade. In till stan för att köpa biljetter till bussen som ska ta oss dit dagen efter.

Taxi till stan (kostar 14 SEK). Entimmes bussresa på mycket dåliga vägar genom ett landskap där det bestående intrycket är fattigdom (med några mycket rika) och tropisk vegetation. För tio år sedan besökte vi landsbygden i Ecuador och likheten är slående. Att människorna kan skicka iväg sina barn till skolan hela och rena är smått fantastiskt, tycker jag. Framme i Pacific Harbour och resorten Pearl. Otroligt snyggt och välskött hotell beläget tjugo meter från havet. En fantastisk sandstrand och ön Beqa i synfältet. Nu är vi i Söderhavet! Bad, läsning (jag läser en gammal god bok av Bengt Danielsson (1954) Djungelvandringar och havsseglatser som jag hittade på hotell Gästis i Varberg förrförra veckan. En intressant bok med underfundiga tankar och en del fakta om dåtidens söderhav.

Funderar på ordet resort; att återsortera, eller? Vad gör man då på en retreat? Hur som helst så gav helgledigheten ett nytt perspektiv på vistelsen. Intrycken sorterade sig själv utan att vi pratade så mycket om det. Skönt att få koppla bort jobbtankar och bara ha det bra. SMS-kontakt med barnen hemma i Sverige. Nästa vecka måste jag fixa en trådlös internetuppkoppling så vid kan skypa. Datorn som jag har på jobbet (ja, jag kallar faktisk min tillfälliga arbetsplats i counselingrummet på psykologavdelningen på fakulteten för just det; jobbet!) är inte av senaste modell och klart påverkad av sin ålder. 
När vi kom hem så dök Anitha upp. Hon är doktorand från Samoa och är här för att presentera ett paper om bostäder på ett symposium i veckan. Hon stannar några dagar. Bra och intressant att få träffa och utbyta erfarenheter med en från Polynesien. Några moskitbett på benen då vi satt kvar en stund på verandan och pratade om mungos, olika fruktträd, nationaliteter, värme och kyla, kackerlackor och mycket mera.

Kokosnötfrukost och stadstur

Började dagen med att John bjöd på en stor kokosnöt. Han högg ett hål i toppänden med en kniv och sa till mig att dricka. Enligt hans uppfattning det renaste och godaste vatten man kan dricka. Jag håller inte riktigt med. Sedan fick jag en sked med vilken jag kunde skrapa ut kokosfettet och den mer lokala frukosten var avklarad. Ett kokt ägg, några finska hårda bröd och en stor kopp kaffe kompletterade.

Var med som åhörare när de studerande presenterade sina paper. Dagens presentationer handlade om olika fobier och missbruk där man sökte psykologiska och miljömässiga förklaringar. Några studerande hade ett uttalat Pacificperspektiv vilket gjorde det extra intressant. Alla använde sig av PowerPoint och en mall för sina presentationer – lite obra, tycker jag.  

På eftermiddagen tog vi bussen in till Suva. En häftig upplevelse att med hög hastighet i en gammal dieselstinkande buss utan sidorutor med dundrande lokal musik i baktakt fara den kuperade vägen in till landets huvudstad. Kostnad för den femton minuter långa upplevelsen är 2,4 SEK. Suva är en mix av olika byggnader som alla säger något om den tid då de byggdes. Trähus i brittisk kolonial stil sida vid sida med mer moderna betongbyggnader med stora glasytor. En blandning av människor av olika etniciteter. En enorm grönsaksmarknad och en liten lite stinkande fiskmarknad. En hamnstad med många fartyg på redden. Om vi hade varit i Medelhavet hade det också funnits en marina med gott om privatägda båtar av olika typer och storlekar. Här såg jag inget sådant. Busstationen med ett gytter av bussar och människor och en bensin- och dieselavgaslukt som jag inte upplevt tidigare. Här är kontrasten mot den regnskogslika vegetationen och luften på campus så enormt stor. Tur att vi har förmånen att bo så nära jobbet!

Vi valde den säkra och enkla vägen och åt en god måltid på The Bad Dog, en modern bar/restaurang i tapasstil. Vi åt en Seafoodtallrik och en Tunafishtallrik; båda höjdare tillsammans med kallt lokalt öl. Bussen hem och en liten kort inköpsrunda i CostULessvaruhuset just utanför campus. En stund på verandan medan skymningen sakta faller och stora svarta fåglar uppenbarar sig över palmerna. De ser ut som måsfåglar i flygstil när man ser dem på långt håll, men när de kommer närmare ser man att det är fladdermöss. Kan det vara flygande hundar? En man går förbi vårt hus med en bananstock över axeln; skördad på campus. Mungos vid grannhuset. Några kvinnor plockar stora orange blommor på ett träd i närheten. Trafiken på vägen (in till stan och till flygplatsen) syns och hörs och bortom den ser vi palmer och längtst bort havet.

Att göra skillnad

Lunch med International officemedarbetarna Michael och Ella. Micael är amerikan och har jobbat med internationalisering på sitt hemuniversitet och genom sina erfarenheter av detta dragit slutsatsen att för att göra skillnad, när det gäller människors möjligheter, är det mer effektivt att själv vistas och verka i ett utvecklingsland. Intressant och stort tänkande och agerande som jag blir ödmjuk inför.

Möte med dekanen för Fakulteten för lag och lärande – en kraftfull och mycket engagerad melanesik kvinna, utbildad i Bristol. Då jag är den första Mundusstipendiaten på USP vill hon, i samband med att jag överlämnade en gåva (en glasskål från Orrefors) att vi fotograferades för senare publicering i universitetets interna nyhetsmagasin. Vi samtalar om vad mitt bidrag till universitetet består av (vi har kommit fram till att jag ska hjälpa till att utveckla deras vägledarutbilding) och hon önskade att jag borde ha en gästföreläsning i universitetets största föreläsningssal öppen för alla. Jag tycker att det är en bra idé; fortsättning följer!

Reflektioner

Vet inte hur jag ska komma tillrätta med min egen biologiska klocka; jag är lite ur led… En stor del av natten (den fijianska) ägnas åt tankar. Varför finns det inga cyklar här? Vilka fåglar är det som hörs? Är hundars skällande i natten en företeelse typisk för ett utvecklingsland? Hur smart är det egentligen att ta bort extremvärden när man gör analyser (visserligen främst av kvantitativ art) av empiri? Den senare i raden av tankar som dyker upp är ytterst relevant. När jag nu är här i Fiji så är ju mina erfarenheter av yttersta vikt och värde för mig och därigenom även för mitt arbete. Skulle mina erfarenheter av t.ex. en vistelse i Österrike vara bättre och effektivare för min professionella utveckling. Jag tvivlar starkt på det. Det är så lätt att underskatta vad man gör i utvecklingsländer då tanken på mycket av det som sker här just nu kan lätt betraktas som vara sådant som skedde och tillämpades hos oss för 50-60 år sedan. Min hjärna är alert men jag måste vakta min tunga vid de friare diskussionerna med mina värdar, jag måste se mig som en representant för Västerlandet och Malmö högskola. Det är inte alldeles okomplicerat.

Tropisk natt

Tropisk natt.

Snacka om det… varmt, fuktigt, insektsnät för fönstren, många obekanta ljud och en rubbad dygnsrytm. Dessutom har även fijianerna justerat klockan. Här är det Daylight Saving Time, det vi kallar vintertid. Frukost på terrassen och därefter en mycket kort promenad till International Office för att ordna lite administration av mitt stipendium. Adminstratörerna i Portugal älskar dokument. Men jag förstår, det är ju EU-projektpengar…

Möte med min samarbetspartner Tima som jobbar på psykologutbildningen och den som ansvarar för vägledarutbildningen här. Varmt mottagande, en kopp te och lite småprat med kollegerna i personalrummet. En intressant diskussion om hur mindfulnessträning kan reducera självskadebeeende. Förklaringen skulle, enligt en nyligen publicerad australiensisk  forskningsrapport vara att kontakten mellan hjärnhalvorna stimuleras genom terrapin. Jag installerade mig i mitt arbetsrum och fick uppleva att även söder om ekvatorn lever datorer sitt eget liv; eller är det teknikerna som gör det! Men här, liksom överallt, gäller det att gilla läget. Det gör jag. Jag är den första Mundusstipendiaten här på USP och det innebär att jag förväntas och också faktiskt får samtala med en massa befattningshavare i hierarkin. Det är bra och intressant.

                                                                           

Framme

Inflygningen till Nadi, Fiji erbjöd den mest fantastiska syn; blått hav, flera ganska höga öar som stack upp lite här och där och dessutom en cirkelrund grön ö omgiven av gyllengul sand och som en ring runt omkring, ljusblått vatten. Ute ur planet mötte en bastulik värme. Snabb bagageutlämning och direkt till inchecking av bagaget för den sista korta flygturen till huvudstaden, Suva. För varmt för att vara i solskenet (klockan är halv 10). Känslig för sol eller bara trött?

Ny säkerhetskontroll inför den sista korta flygturen till Suva. Propellerplan, halvfullt, för en vacker tur mellan molnen över en kuperad ö med vackra floder och en grön färgprakt som jag aldrig tidigare sett.

Ella, Munduskoordinator på USP (University of South Pacific) mötte.  Taxiresan till campus bjöd på flera intryck: vänstertrafik, riklig vegetation, mycket enkla bostäder som ersattes av större och mer moderna ju längre  in mot stan vi kom. Väl på campusområdet kom vi direkt till vårt boende; speciella hus för gästande lärare och studerande. Vi delar hus med en lärare från Canada och en från Melanesien. En kort rundvandring, lite frukostinköp, middag på campus och direkt i säng.