Open Day

Open Day med kanske 6-7000 besökande gymnasieelever. Det handlar mest om information och marknadsföring av USP’s olika utbildningar. Ett stort engagemang hos alla lärare och många frivilliga studenter som agerar som informatörer. Det är en stor mässa där informationsblad delas ut och små aktiviteter genomförs. För oss anställda är det mycket generöst med mat och dryck och stora tack. Vi har alla fått varsin bulaskjorta i fakultetens färg. Dagen inleds 9am med tal av rektor och dekan och dansunderhållning. Sedan följer själva mässan. 1pm startar dansuppvisningar av de olika nationerna (länderna) som håller på ända till 6pm då mörkret faller. Det är roligt att få vara med om detta och det är så intressant att engagemanget för detta är så stort både från de agerande och från åskådarna. Läktarna och omgivningen var fulla med intresserade hela tiden. Hur skulle vi kunna visa upp något sånt här, med det intresset, under så lång tid, för ungdomar??? Det finns inte hos oss. Orsakerna till detta kan man ju fundera över. Men det mest intressanta tycker jag är att du verkligen har något att visa upp. De är stolta över sitt pacifikiska ursprung.

Lördag regnade bort; vi var i stan och köpte lite kläder och åt indisk mat. Gjorde tabben att beställa köttcurry och fick grovslaktat lamm med både ben- och broskbitar. Ska aldrig göra om det. På söndagen åkte vi med Pohnam och Michael till Pacific Harbor och badade. Otrolig skönt att komma ifrån Suva och känna på friska vindar och ett salt Söderhav. Det var bra!

OS i London är slut och på teve är det nu följande program på våra kanaler: Ettan är statsnyheter med massa reklam, tvåan en gammal amerikansk film eller som oftast en Bollywood film, på trean religiösa dialoger från någon av kyrkorna, fyran New Zealand nyhetsprogram. Ettan och trean är intressantast. Ettan därför att det är så tydligt att det är staten som kontrollerar nyheterna; det mesta är positivt och tillrättalagt. Någon svaghet kan anas när man uppmanar människor till bekämpa anemi samt propagerar för tandborstning, starkt påhejade av Colgate. Sportinslagen visar ett folk och en nation som verkligen satsar på idrott för alla. Skolidrotten prioritera verkligen här. Det är bra! Väderrapporten är just en väderrapport; man visar mest hur det varit…

Idag åt vi frukost på campuskafeet; mysigt, trots av baconet inte var bacon. Kaffet var sanslöst gott. Före frukost gick vi en sväng in mot stan och köpte grönsaker och frukt, d.v.s. tomater, ananas, och papaya. Var med en stund på Timas lektion med nybörjarstudenterna och fick på nytt erfara vilken skillnad det är på undervisningslokaler här och hemma på Malmö högskola eller på Linnéuniversitetet. Här var det lite mörkt, surrande fläktar i taket (fläktar med tre armar), träbänkar (som i våra kyrkor), fönsterlöst och med öppna dörrar. Det mesta av undervisning är envägskommunikation med hjälp av Power Point. Jag ser det när jag vandrar runt på Campus och tittar in i undervisningslokaler; samma sak både i stora föreläsningssalar (stora !) och i ordinära lektionssalar. Läraren är verkligen den som sitter på kunskapen… Det är obra!

Sladden

Saknar en strömsladd till videokameran (den delen av sladden som går från vägguttag till transformatorn. Videokameran ska användas till att göra inspelningar av mina studenters vägledningssamtal. Idag ska de för första gången, för samtliga, bli filmade…

Hur lätt, på en skala…, kan det vara att få fatt i en sådan sladd? Jag misstog mig; det var mellan 2 och 3. Sekreteraren på enheten, Josephine, Fiji-indiske datateknikern Navneet, Fiji datateknikern Joey, Bookshop, Computer shop; jag var beredd att ge upp. Då kom jag att tänka på den lokale Singh i närheten av Govindas; där hittade jag vad jag sökte! Dessa små indiska kvartersbutiker tycks kunna få fram allt. Jag är otroligt imponerad, lättad och glad. Dagens session har nu alla förutsättningar att lyckas.

En svårighet som kan leda till problem är att studenterna betalar för sina kurser. Det händer ibland att de har anmält sig till och betalat för kurser som har sin undervisningstillfällen vid samma tidpunkt. Jag har en student i gruppen som råkat ut för detta. Aisea, en 24-åring, djupt engagerad i kyrklig verksamhet på campus men även kanotist (utriggare). Han har successivt informerat mig om sin svårighet och han vill verkligen vara med i min kurs. Han kan inte göra sina sponsorer (stipendieutbetalare) besvikna; det gör man bara inte. Talade med Tima om specialarrangemang i visa fall. Fick det vanliga svaret: It’s up to you. Jag flyttar lite på momenten på schemat och ger honom personlig undervisning en timme i veckan. Det blir bra, känns bra!

Videoinspelning för att träna grundläggande samtalsfärdigheter blev mycket intressant. De jobbade tre och tre; en vägledare, en hjälpsökande och en observatory. Filmade ungefår 10 minuter och gav feedback till vägledaren. Jag hade två videokameror igång och en grupp fick jobba utan kamera. I den senare gruppen satt jag med och lyssnade och observerade. Jag i inledningen av sessionen talat om de skulle tänka särskilt på lyssnande, frågande, parafraserande (reflektioner, enl MI) och summeringar och sammanfattning på slutet. Jag uppmande också dem att försöka visualisera; delade ut papper och tuschpennor i olika färger. Det blev inte som jag tänkt mig. Ingen visualisering, många slutna frågor, många förslag till lösningar på den vardagsproblematik som det skulle handla om. Vi talade om det och de tyckte att karriärvägledning är något helt annat än det de varit med om tidigare vid samtalsträning på de mer traditionella psykologikurserna. Min kurs heter PS406, Special Topic in Psychology, och handlar om Career and School Counseling. Kursen är på mastersnivå. Vi är överens om att de i tidigare kurser när de tränat praktiskt mer fokuserat på de patologiska delarna i det den sökande vill prata om. De har “letat efter diagnoser”. Jag såg det när de satt med pennan själva och berättade för den hjälpsökande vad de mycket klokt kommit fram till när det hört berättelsen. Trots att de jobbat med Egans modell, eller tack vare det är de vad jag kallar “Bäst i klassen” vilket enligt min uppfattning inte är bra. Det gäller ju att i vägledning underlätta för den hjälpsökande att själv se sin situation och lösningarna ur den. Här måste jag gå en extra runda för att kallibrera dem till vägledning; att avpsykologisera dem. En stor utmaning och fråga är om den är realistisk?

Wong

Wong är national scholarship officer för Tokelau, en liten nation, 26 timmars båtresa från Samoa som är deras nod till världen. Det officiella Tokelau är förlagt till Samoa. Smart, tycker jag. Wong är här för ett möte med kollegerna från de andra staterna (det är 12 stater som tillsammans äger The University of the South Pacific, USP). Han passar också på att träffa studenterna från Tokelau, när han är här. De är 14 och han har ett individuellt samtal med var och en. Dessa studenter är nationens hopp för framtiden och bland dem återfinns kommande ledare och viktiga samhällskuggar. I år är allt lugnt och samtliga trivs och presterar bra här på USP. På kvällen bjuder han dem alla på pizza, av supersize; har aldrig sett en så stor pizza tidigare. Coca Cola är den naturliga drycken till det…

Dagens undervisning handlar om egenpresentation. Studenterna presenterar sig själva med hjälp av en lifespace de förberett hemma. Samtliga utgår från cirkeln och gör bra presentationer. Det som är slående för mig är att de flesta har med religionen, kyrkan och spiritualitet som det viktigaste i livet. Flera talar om extended family innan de talar om sin egen familj. Ärlighet, hårt arbete, facebook, musik, litteratur och studier nämns av flera som viktigt. Självpresentation med stöd av lifespace  är en bra metod i den här gruppen. De känns lite svårstartade; jag tror det beror på att de inte är vana vid den form av undervisning som jag ger. På frågan till gruppen vilka reflektioner de har med anledning av förra veckans undervisning är det ingen som säger någonting… Spänd väntan på om något händer nästa gång jag ställer samma fråga. Jag fortsätter därför dagens undervisning med en övning som handlar om slutna respektive öppna frågor. Det går bättre när de jobbar två och två. Vid utvärderingen av den övningen är det flera som talar i gruppen. Det är bra!

Ella och Michael har samma städerska. Hon lagar också mat någon dag i veckan till dem. Gunilla har kommit med på matlistan så på tisdagar äter vi fijiansk husmanskost när jag kommer hem från jobbet tid 8:30-tiden. Det smakar lite si så där, men det är poänggivande… Det blir lite vin till maten.

God nattsömn och en ny simtur i campusbassängen. Nytt pers igen. I går var det gymmet på morgonen. Tropiskt regn hela dagen. Gunilla köpte ett stort paraply; de små svenska förslår inte här. Gick till ett närbeläget köpcentrum för lunch och upptäckte vid återkomsten att jag var totalt lerig på baksidan av benen. Inte visste jag att flip-flops fungerade som lerslungor…

På campus förbereds fredagens Open Day; en stor begivenhet på USP. Trådgårdsarbetarna är i full gång. Idag sågar de ner gamla inte så pigga palmer. Byggnadsarbetar monterar ställningar som ska bli läktare på den stora gräsytan utanför biblioteket. Jag tror att det ska bli musik, dans och parader där. Vägglösa tält liknande partytält monteras här och var. Det är troligen ett sådant jag ska vara i och hjälpa till att presentera, informera om och marknadsföra psykologiämnet tillsammans med Tima, Gaylene och Shasna. Jag har en idé om att låta de besökande eleverna få reflektera över vad det är som påverkar dem i utbildnings- och yrkesvalet. Jag har satt upp 10 faktorer där de ska välja de fyra som är viktigast för dem. De anger detta på ett papper som jag samlar in. Kan tänka mig att detta kan jämföras med hur svenska ungdomar värderar olika påverkansfaktorer. Några av de studerande på programmet hemma kan ju använda mina uppgifter härifrån som jämförelsematerial om de vill göra en motsvarande undersökning bland svenska gymnasieelever. Kanske någon tycker detta är intressant…Regnet vaggar mig till sömns, eller snarare bedövar mig men med samma resultat: zzzzzz

Nytt pers

Måndag morgon börjar med en uppfriskande simtur i campusbassängen. Idag slog jag personligt rekord genom att simma 10 längder – 333 meter. Jag är ju en otroligt dålig simmare, men försöker bättra mig. Gunilla bara forsar förbi mig och simmade nästan dubbelt så långt som jag på samma tid. Funderar på att lära mig crawla; får prata med sonen om detta när jag är hemma. Vi är ensamma i bassängen och vakten spelar meditativ kinesisk musik. Det är bra!

Nu vecka på jobbet. Idag fick jag min dator. Nu har tillgång både till universitetets mailsystem och till lärplattformen Moodle. Kulturgeografen har flyttat ut och in har en kvinnlig amerikansk student med anknytning till Oceania Center samt en stor man från Samoa flyttat. Det finns ju fyra rum i MQ5 så ännu är det inte fullbelagt.

På jobbet sitter mina arbetskamrater på sina rum med stängda dörrar. Kommunikationen sker via telefon mestadels. Svårt att veta vilka som är på jobbet. Detta känns lite konstigt och opersonligt; ingen tittar in till mig, som sitter med öppen dörr, och säger God Morning… Jag tar det inte personligt, det är så det är på USP.

Handlade ägg, osötade crackers, juice, ost och äpplen hos den lokale Singh (de flesta småbutikerna i Suva drivs av indo-fijier). Inte så billigt, nästan som i Sverige. Saknar svartbröd och yoghurt. Mathållningen blir inte så nyttig här. Det är i princip bara Govindas vegetariska kost som håller måttet. Det har ju inte så stor betydelse när det gäller att äta inhemsk typisk mat vilket är både intressant och oftast gott, men värre när det gäller vardagsmaten där det blir för mycket vitt bröd och potatis. Dricker dock nyttigt. Det är bra!

Fick fakturan för boendet de första 45 nätterna: 3 510 FJD. Inte billigt (multiplicera med fyra så får du SEK-beloppet), men det är skönt och tryggt att bo på campus. Känslan att gå de 300 metrarna i badbyxor och T-tröja till bassängen, simma i enskildhet för att sedan gå hem och fixa frukost (eventuellt passera Singh’s butik för lite inköp), hälsa på de mötande som alla önskar God Morning med ett leende är värt så mycket. Livet ler. Du fryser inte utan kan med en skön känsla i kroppen promenera i våta badbyxor med T-tröjan över axeln.

Att lyssna på evigheten

Beach front bure på Coral Coast en helg under torrperioden. Ett litet eget hus, utrustat med sängar, sittmöbler, kylskåp, toalett och dusch 20 meter från Stilla havet för 460 kronor dygnet. Det är bra. Men att det är regn nästan hela helgen trots att det ska vara torrperiod är ju inte så bra. Det hindrar oss dock inte från att bada och vara på stranden. Akvariet är lika fantastiskt denna gången, men färgprakten är lite dämpad pga molnigheten och regnet. Tid för läsning; I mitt fall av Vance Peavy’s SocioDynamic Counselling. Långa promenader utmed stranden där lagunen förändras successivt med tidvattnet. Vågorna bryter hela tiden mot barriärrevet som är ca 200 meter från stranden. Ljudet är evigt, suggestivt, meditativt, rogivande och vad du vill.

Resan hit gav endast några tankar: skolpoliser eller rättare skrivet elever med stora stoppskyltar på långa stänger som stoppar trafiken på Queens Road för att släppa över sina skolkamrater som kommer med skolbussen. En lärare övervakar det hela lite på avstånd. Vad är det som gör att detta förekommer här och inte hemma i Sverige? Eller är det bara så att jag inte sett det? Jag tycker att det är ett mycket bra sätt att lära ut trafikvett och att ta ansvar för en uppgift och för andras säkerhet i en farlig miljö; ett sätt för alla lyckas och bidra till helheten. Helt klart är det inte så mycket outsoursing här. Vägen hit (Queens Road är öns största väg; den förbinder Nadi och den internationella flygplatsen med huvudstaden Suva) är bara för gropig. Osmart att köra sönder de redan skraltiga fordonen på en tvättbräda. Kan ingen göra något åt detta?

Jag har på resorten den här helgen haft tid att tillsammans med Gunilla spåna lite på hur mitt bidrag på Opening Day nästa fredag kan se ut. Opening Day är ett sorts öppet hus för tilltänkta nya studenter. Ingen har bett mig göra något men jag väljer att ta ett eget initiativ. Tänker mig att presentera påverkansfaktorer i ett utbildnings- och yrkesval på ett annorlunda sätt än genom en presentation. Vill också låta de besökande få ange vad de anser mest påverkar dem i en sådan valsituation. Får se vad det ger…

Räddad av min iPhone

Morgonsimning i campuspoolen. Ensamma förutom en anställd som sopade runt poolen med en kokospalmborste. Hon funderade på och frågade oss var vi kommer ifrån; hon kunde inte med stöd av vårt språk avgöra det. Vi ser ju ut som amerikaner, australier eller nyzealändare. Hon berättade att hon varit i Nord- och Sydamerika men aldrig i Europa. Många av de anställda på Campus har varit utomlands; alla akademikerna för att skaffa sig en utbildning. I princip all forskning bedrivs utomlands. Det finns bra ekonomiskt stöd för detta.

Dagen ägnas mestadels åt förberedelse för kvällens undervisning. Kopiering av avsnitt i böcker sköts av antingen enhetens sekreterare, Josephine, eller av Amesh, en man i min ålder som har detta som huvudsaklig uppgift. För att ta del av hans tjänster får man fylla i en liten rosa blankett och gå bort till hans kontor på Lärarutbildningen och be lite artigt om hans tjänster. Materialet kan hämtas dagen efter. Det är intressant.

Idag är undervisningen mellan kl 17 och 19, eller som vi säger här 5-7pm. Jag går igenom kursplanen och delar ut det jag fått kopierat. Det handlar om gruppvägledningsfärdigheter ur Corey och vägledningsteorier ur Dahir&Stone och ur Amundson. Jag har även skrivit ut det foto som jag tog av gruppen i tisdags. Jag presenterade även de böcker som jag har med i kursen. Kurslitteratur köps i Campus Bookshop. Ingen köper på nätet som vi gör i Sverige. Fraktkostnaderna är höga vilket innebär att priset på kurslitteratur är högt. Bookshopen lånar ut böcker; ett billigare alternativ. Det är bra.

Idag ska vi öva gruppvägledarfärdigheter. Studenterna har fått som uppgift att förbereda en kort session enligt WATCH-modellen. Jag delar in dem i två grupper, sitter kvar i en av grupperna, ger instruktioner och ingenting händer. Ingen vill börja och min första tanke är att jag varit så otydlig att ingen har tagit uppgiften på allvar. Kallsvettning i någon sekund innan de kommer igång. Femton minuter övning och feedbackrunda. Jag inser att de är väldigt väl förberedda men tryggheten i gruppen har inte infunnit sig ännu. Det blir bra diskussioner; de är vana vid att dela med sig av sina erfarenheter. Jag går mellan grupperna och lyssnar och behöver bara avbryta vid några få tillfällen. Det handlar då om att en gruppdeltagare istället för att tala om sin egen situation blir lite allmän och börjar undervisa de andra, utan att gruppledaren ingriper. Detta beteende som jag fann hos två av studenterna dyker ibland upp även i grupperna hemma i Sverige. Detta är något jag måste vara vaksam på här. När jag avslutat dagens undervisning, vid ca. 8:35pm och ska stänga lokalen och gå upp en trappa till mitt rum så bryts strömmen. Allt blir kolmörkt, enbart några svaga lampor längs gångvägarna utanför lyser upp den svarta natten. Tur att jag har telefonen med och med hjälp av skenet från den lyckas jag hitta ut och hem till MQ5.

Många studenter

Dagens undervisning (5-8pm) handlar om att skapa ett mattering climate i samtalssituationen och om vägledning i grupp. Jag har 14 studenter idag, så jag får för en del övningar dela in dem i två grupper. Tar ett gruppfoto så att jag ska kunna lära mig namn och kunna vara mer rättssäker i mina bedömningar av studenternas prestationer. Undervisningslokalen är mycket enkel men duger gott. Det finns white board och jag får låna en bärbar projektor de tillfällen jag behöver. Flyttbara bord så att vi har en möblering som är lämplig. En störande fläkt i taket; alternativet är alltför mycket svettning från min sida. Kan man förresten bli mer än genomsvett?

En svårighet för mig att studenterna talar lågt och snabbt. Jag har ingen dålig hörsel men det är andra ljud i omgivningen (det finns ju inga fönsterglas…) och jag är ännu inte hemma i engelskan. Studenternas engelska är av mycket varierande slag; några by the book och några barfotavarianten. Jag är inte sämst i klassen, men vad hjälper det?

Jag har tidigare när jag tänkt på att kunna fungera som lärare på denna nivån i ett engelsktalande land mest tänkt på att kunna göra mig själv förstådd. Jag märkte dock när jag var i Vancouver 2010 att frågorna jag fick av studenterna inte alltid var lätta att kunna uppfatta helt klart, så jag var beredd. Men fijiengelska är något helt annat… Detta är ett mycket bra exempel på vad som är viktigt i ett samtal…att förstå varandras språkligt. I undervisningen jobbar jag symboliskt och tar hela tiden vardagsexempel; jag låter mina undervisningspass metaforiskt likna en samtalssituation. Här fick jag ju mig själv en rejäl tankeställare. Det är bra!

Poonam är vår lokala (frivilliga) reseagent. Hon hjälper oss med bokning av helgens Resortvistelse på Coral Coast. Vi väljer Tamboa Sands som är, för oss, ett säkert kort. Diskuterar även att åka till New Zealand över ett veckoslut, men det faller därför att flyget blir för dyrt för så kort tid vi kan vara där. Och varför åka till vinterklimat nu när vi är i torrperiodsklimat här... Vi tar oss till en av Fiji’s öar istället.