Biffarna

Upplevelsen är  exponentiell. Ut I vattnet strax efter soluppgången. Det är klart så solen lyser över lagunen. Jag är ensam. Nyvaken och lite hungrig. Vattnet känns nästan lite svalt initialt, men det beror nog mest på att jag haft en filt på mej I natt. Här är jag alltid ute på så sätt att jag vistas aldrig I en lokal där inte uteluften har fritt tillträde; intressant. Öppna “fönster”, fläkt och filt (en tunn en) är rätt rätt här.

Jag ligger I tills mina fingrar blir skrynkliga - om ni kommer ihåg hur det var när ni var mindre och var I badet väldigt länge. Jag kan helt enkelt konstatera att jag har “snöat in” på det här. Undrar vilket metaforiskt uttryck fijianerna använder? Ska sluta belasta er med akvariet I fortsättningen.

Bussen åter till Suva. I hamnen ligger två gigantiska kryssningsfartyg och stan är full med semesterfirare och pensionärer. Fijianerna gör sitt bästa för att sälja; turistkommersen är I full gång. Blommor, blomsterkransar, levande music och inkastare vid varje affär. Det är bra för den fijianska statskassan och för människorna. Det regnar I, nästan, vanlig ordning. Jag tar kustbussen hem till Campus och får mej en dos Reggae under färden. Det finns en glädje här som är berusande på något sätt. Lunch hos kinesen och sen till jobbet. Här fungerar I alla fall Internet.

Imorgon är det Diwali därför är det rena kanonaden ikväll. Det verkar vara så att hur fattigt det än är I ett land så finns det alltid pengar till “bomber och granater” – metaforiskt uttryck för smällare och små fjuttiga raketer. Smällandet pågår tills jag och John Blund möts.

Gymmet öppnar inte förrän åtta idag men det ger mig något nytt. Nu får jag se biffarna. De tunga grabbarna. De som inte är uppe klockan sex. Här känner jag igen kroppar som på landslagets rugbyspelare. Och de tränar otroligt hårt. Känner mig som en liten spink, men sträcker på ryggen och gör så gott jag kan.

På Diwali som är en nationell högtidsdag är allt utom Sighs små affärer stängt. USP’s rektor önskade Wonderful Diwali till alla medarbetare och studenter via mejl; han är Fiji-indier.

Jo, en del restauranger är öppna på Diwali så jag går för lunch till Wishbonekrogen där jag äter en brödig pizza som inte smakar så mycket men det är bra music och skönt att se lite andra människor. Tänker på hur befriande jag tycker det är att inte ha behövt se några pojk- (undoms-) kalsonger på flera månader. Mina bröder från Kurdistan har I alla fall fått sina byxor sydda så att en nyfödd ska få plats I dem… Skönt att inte heller sett något snus som rinner mellan framtänderna och spottas ut på gatan. Det är alltid ups and downs med allt…

Förresten har jag blivit en liten duktig jävel på situps I gymmet; trägen vinner som bekant!