Tribe fusion

Ägnade dagen åt marking; den här gången de smås där hemma omtentamen. Bra resultat. Alla fick godkänt resultat. Taxi till Pure Fiji för lite inköp av hudvårdsprodukter. Som vanligt fullt av folk. Knappast några Fijier, mest australiensare, new zealändare och kineser. Taxi hem med en liten låda. 4 000 taxibilar I Suva så det är aldrig svårt att få tag på en. Upp på jobbet en stund för att lägga in resultatet av omentamen för de små på it’s learning. En burk Dhalisoppa till lunch för att inte vara proppmätt när mina studenter staller till fest på palatset. Eftersom Fijitime råder infinner sig hälften av dem nästan en timme senare än vi bestämt. Jag är hungrig. De resterande studenterna kommer inte. Vi börjar med ett glas vin. De studerande tackar sedan mig var och en med ett litet anförande om vad kursen har betytt för dem. Jag blir tårögd och känner mig varm och god inombords. Jag gör förstås likadant genom att berätta vad kursen betytt för mig och jag tackar dem för att de så generöst har bjudit på sig själva och sina reflektioner både under kursen och just nu. Sedan dukar de upp kyckling gjord på fijivis och på indi-fijivis, sallader, chutney, currysallad, rotibröd och ett berg av vitt ris. Och till detta dricker vi vitt och rött vin samt Tribe fusion, alkoläsk på vodka, lime och soda på modiga fem och en halv procent. En intressant blandning. Till detta spelar vi bussmusik. Vi bjuder in den kanadensiska tjejen som är kvar när de andra åkt till Pacific Harbour på en musikkonsert.

Innan vi äter ber den enda närvarande fijiindiern en bön där hon tackar alla vid namn och önskar oss alla och våra anhöriga ett gott liv. Hon tackar givetvis också Gud. Jag blir tårögd igen. Det här är så häftiga och emotionella situationer med varma och goda människor som jag träffat här på en söderhavsö mycket långt hemifrån. Livet överraskar.

Det var en trevlig kväll och när de druckit sig en bit in på backen så lossnade tungornas band och ett och annat sades om olika folkslag och politiker och lärarna på psykologienheten där jag jobbar. Fijierna kan äta och dricka! Och rapa…De hade med sig en back Tribe fusion och när den var utdrucken och all mat utom riset var uppätet var det dags för dem att dra vidare till nästa aktivitet… Och lika glad var jag. En oförglömlig afton att lägga på hårddisken och försöka komma ihåg. Den här bloggen får fungera som en extern hårddisk för mej.

Nattens mosquiter var mycket jobbiga. Kan det vara så att de också blir lite sugna på Tribe fusion? Den jag drack var min första och sista alkoläsk.

Läser en text om autensitet. Ska på en workshop imorgon om kreativt skrivande som leds av en framstående författare från University of Iowa vid namn Robin Hemley. Texten är en liten förberedelse och ett exempel på hur han skriver och vem han är. Det ska bli intressant samtidigt som det är lite skrämmande då min engelska är inte som jag skulle vilja att den vore. Men, jag tycker om att ta mig vatten över huvudet. Här är det fullkomligt ofarligt. Det är mycket bra.