Vatten

Förkyld; har klarat mig från alla sorters sjukdomar hela perioden, men nu sista veckan är det dags. Inget gym och ingen pool. Istället Bamyl, mängder av Fiji Water, vitlök och vila. Om jag gick sakta tidigare så liknar jag numera en sengångare I en människas förklädnad när jag tar mig till och från MQ5, jobbet och Singhs. Hoppas att det inte blir hosta.

Avtackad av Morgan och av the Psych team på restaurang Mango en bit härifrån. Gott med tonfisk, talo och salad. Fiji Water blev drycken. Avskedslunch på International Office (på Poonams födelsedag) med pizza modell större och läsk.

Ernest, den store canadensiske indianen har fått sin stock uppe på Oceania Center. Jag var där och fotograferade den. Ska bli intressant att se hur han och hans carvingkolleger tar sig an denna jätte. De ska göra en totempåle. Han har väntat nu I snart två veckor på stocken; han har två veckor kvar innen han åker hem. Fijitime… Ska vila en stund innan jag går upp och kollar. Nej föresten; jag väntar tills imorgon, då ska jag ändå till jobbet och ha sista passet med Tima och distanskursen som, mest hon, har jobbat på under terminen. Sen återstår bara ytterligare ett möte med Sonam (jag trodde vi skulle bli klara I förrgår, men). Sen ska jag packa. Men först en helg med Rugby Seven’s på teve.

Tur att de har så här bra sängar här I Fiji, både på MQ5 och där jag bott I veckosluten. Att de är så bra kanske beror på att fijierna är så stora och tunga och behöver stabila grejor. Bra för mig. Blev liggande I princip hela fredagen och veckoslutet. Känner mig piggare nu. Det blev ingen Rugby Seven’s på teve, istället visade de en match där Fiji fick storstryk av Irland. I morgon är sista dagen här I Suva. Tima, Sonam, banken sen blir det alldeles bestämt packning.

Underligt land; många bilar är utrustade med rattmuff. Jag trodde att detta endast var ett påfund för kallare breddgrader men jag fattar att greppet kan bli dåligt med genomsvetta händer.

Underliga de där mongoosana. När hustrun var här var de väldigt nära henne – mej skyr de som pesten. Har lyckats fotografera en på väldigt långt håll. Såg en igår när jag tittade ut genom fönstret just innan den smet in under mitt rum. Det är nog honom jag hör ibland; det är lite lyhört nedåt eftersom det är mellanrum mellan golvbräderna så jag ser marken någon decimeter nedanför golvet. Frisk luft får jag ju på det sättet. Och det är kanske där som de decimeterlånga geckoödlorna kommer in till mig, eller under dörrglipan ut I korridoren. Dessa små gummilika djur med sitt just gummiläte är några som jag kommunicerar med dagligen och nattligen. Trevliga husdjur.

Det kan man inte säga om kackelackorna; men de är fåtaliga och lätta att hantera. Mosquiterna är däremot omöjliga att hantera. Det gäller att skydda sig med myggmedel och se till att inget fönster står öppet utan myggnät. På jobbet finns inga myggnät… Det verkar som om mängden av eller intensiteten av mosquiterna är starkt beroende av såväl temperatur, vind och luftfuktighet (det regnar ju I princip varje dag och vattenreservoirer och dräneringsdiken över hela Campus har alltid lite vatten).

Lördagskväll. Ösregn. Jag hör knappast böneutoparens budskap för ljudet från plåttaket och från bilarna på den våta vägbanan. Men han är enträgen och lite tränger igenom. Han och fabriksvisslan som ljuder varje morgon fem I sex är inte fijitimemässiga. De är nog de enda.

Psalmsången hörs flera timmar på söndagen. De har två föreställningar I kyrkorna. De blandar sig I ljudbilden som är väldigt mångfasetterad. Det enda ljud som saknas är ljudet från flygplan. Under hela tiden här har jag endast hört en helicopter – och det var I Tambua Sands. Det blir annat när jag kommer till Smuggler’s Cove som ligger relativt nära start- och landningsbanan på Nadi Airport.

Fem timmars bussresa på den förfärliga vägen till Nadi. Dessytom var det den lilla bussen som är om möjligt ännu mer stötig än den stora. Mörbultad med sprängande huvudvärk framme vi Nadi Bay och den sista taxibiten till Smuggler’s Cove. Fint rum med balkong och total havsutsikt. Här är det flygplan och motorbåtar I princip igång hela tiden. Men vågorna mot stranden överröstar och blir som till en meditativ rytm som är väldigt rogivande. Vilar en stund, äter lunch och går ena vägen på stranden så långt jag känner för. Imorgon ska jag gå på andra hållet. Här kör de med bilar på stranden på vissa sträckor, dock inte på resorternas område. Här är sanden rensad från skräp. På den allmänna stranden där det leker en massa barn på stranden och I vattnet är det fullt med glassplitter och annat skräp. Ja se marknadskrafter…