Kava

Känner att vinterkylan börjar flåsa mig I nacken nu. Om två veckor sitter jag på planet I riktning nordost. Jag är inte ledsen för det utan tvärtom glad. Jag vill inte leva och bo ensam längre. Värme kan man få på annat sätt än genom ständig hög temperatur. Mänsklig kontakt, kärlek och varma kläder. Kommer att tänka på en saga om när solen och vinden skulle tävla om vem som kunde få av gubben rocken. De två slog vad om vem som var duktigast. Solen vann. Sensmoralen var att man kan skydda sig mot kyla men inte mot värme. Det ligger rätt mycket I det.

När jag satt I min säng och läste hörde jag plötsligt en trumma. Gick ut på verandan och fann mina kanadensiska grannar och deras konstnärskolleger (från hela pacificområdet) sitta och dricka kava precis I skymningen. Jag blev förstås inbjuden och fick en kopp (kokosnötskal) med den lite bittra men den här gången lakritsbeska goda smaken. En man I min ålder reciterade en dikt och tre yngre män sjöng och spelade trumma. Jag tänkte att det här handlar om charing så jag gick in och hämtade min dator och gick ut och tog ordet. Berättade att jag inte är konstnär men använder mig av olika sinnen I min pedagogic; music och bild. Spelade Ikaros med den engelska texten på datorn. En del av dem kände till Ikaros (men inte I Björn Afzelius text). Det uppskattades och vi talade en stund om textens innebörd. Den handlar om att låta barnen följa sina drömmar. Det kändes skönt att dela med sig något I denna internationella samling människor. I morgon ska jag gå upp till Oceania Centre och se vad de sysslar med professionellt; det ska bli intressant.

Diwali är segt; bombardemanget fortsätter ikväll också. Nu har det hållit på varenda kväll I mer än två veckor. Det här uttrycket för religiositet är något alldeles nytt för mig. Men, egentligen är det inte konstigare än all rökelse som brändes vid templen I Peking. Vi såg hur man körde skottkärra efter skottkärra med rökelse I templen och eldade upp det. Det var kanske det som till en liten grad bidrog till den dåliga luften där. Här påverkar det inte luften alls; det luktar inte ens från smällarna och raketerna. Här finns annat sätt att förorena luften.

Morgonpasset I poolen. På vägen dit endast klädd I badbyxor och flip-flops och en handduk över axlarna, mest för att skydda mot mosquiterna. En kakafoni av fågelsång och flera fruitbats I skyn. Suva vaknar och det blir ljust väldigt snabbt, Klockan är några minuter över sex. Det är bara jag I poolen när jag börjar min långsamma simning. Det är rätt meditativt att räkna längder och på samma gång låta tankarna vandra. Samtidigt är jag väldigt observant på syn- och ljudintryck. Det händer väldigt mycket I gryningen. Jag tänker: Det här är bra underligt att jag är här och har tid att simma vilken morgon jag vill; jag kan ju också välja att gå till gymmet. Att inte göra någonting mer än en morgon I veckan är helt otänkbart – för mig. Det finns en önskan hos mig att kunna bevara de här sinnesintrycken men som vi vet är de färskvara och förnimms endast I realtid. Det är synd eller bra; det är en del av att leva. Simning är som att äta coriander – för mig. Jag har alltid tyckt att coriander smarkar så väldigt artificiellt; jag har inte gillat smaken. Här I Fiji kommer jag inte undan. Och det har blivit precis som med simningen. Jag trodde inte att… och nu är det så! Ska bli intressant att se hur jag uppfattar de här två företeelserna när jag är tillbaka hemma. Är de bara såhär här eller är de också såhär där? Jag mår uppenbarligen bra av att simma och corinader kanske också är bra för mig. I så fall är det onödigt att göra en dygd av nödvändigheten. Idag har jag tittat på sista avsnittet av Game of Thrones. Bra att det kommer en fortsättning. Jag har dock en liten känsla av att den här serien kan utveckla sig som en serie för väldigt många år sedan gjorde; Twin Peaks. Den slutade jag att titta på.

Biffarna

Upplevelsen är  exponentiell. Ut I vattnet strax efter soluppgången. Det är klart så solen lyser över lagunen. Jag är ensam. Nyvaken och lite hungrig. Vattnet känns nästan lite svalt initialt, men det beror nog mest på att jag haft en filt på mej I natt. Här är jag alltid ute på så sätt att jag vistas aldrig I en lokal där inte uteluften har fritt tillträde; intressant. Öppna “fönster”, fläkt och filt (en tunn en) är rätt rätt här.

Jag ligger I tills mina fingrar blir skrynkliga - om ni kommer ihåg hur det var när ni var mindre och var I badet väldigt länge. Jag kan helt enkelt konstatera att jag har “snöat in” på det här. Undrar vilket metaforiskt uttryck fijianerna använder? Ska sluta belasta er med akvariet I fortsättningen.

Bussen åter till Suva. I hamnen ligger två gigantiska kryssningsfartyg och stan är full med semesterfirare och pensionärer. Fijianerna gör sitt bästa för att sälja; turistkommersen är I full gång. Blommor, blomsterkransar, levande music och inkastare vid varje affär. Det är bra för den fijianska statskassan och för människorna. Det regnar I, nästan, vanlig ordning. Jag tar kustbussen hem till Campus och får mej en dos Reggae under färden. Det finns en glädje här som är berusande på något sätt. Lunch hos kinesen och sen till jobbet. Här fungerar I alla fall Internet.

Imorgon är det Diwali därför är det rena kanonaden ikväll. Det verkar vara så att hur fattigt det än är I ett land så finns det alltid pengar till “bomber och granater” – metaforiskt uttryck för smällare och små fjuttiga raketer. Smällandet pågår tills jag och John Blund möts.

Gymmet öppnar inte förrän åtta idag men det ger mig något nytt. Nu får jag se biffarna. De tunga grabbarna. De som inte är uppe klockan sex. Här känner jag igen kroppar som på landslagets rugbyspelare. Och de tränar otroligt hårt. Känner mig som en liten spink, men sträcker på ryggen och gör så gott jag kan.

På Diwali som är en nationell högtidsdag är allt utom Sighs små affärer stängt. USP’s rektor önskade Wonderful Diwali till alla medarbetare och studenter via mejl; han är Fiji-indier.

Jo, en del restauranger är öppna på Diwali så jag går för lunch till Wishbonekrogen där jag äter en brödig pizza som inte smakar så mycket men det är bra music och skönt att se lite andra människor. Tänker på hur befriande jag tycker det är att inte ha behövt se några pojk- (undoms-) kalsonger på flera månader. Mina bröder från Kurdistan har I alla fall fått sina byxor sydda så att en nyfödd ska få plats I dem… Skönt att inte heller sett något snus som rinner mellan framtänderna och spottas ut på gatan. Det är alltid ups and downs med allt…

Förresten har jag blivit en liten duktig jävel på situps I gymmet; trägen vinner som bekant!

Oslagbart

När jag såg det blev jag bara så lycklig. Rent spontant tyckte jag att det var det mest fantastiskt vackra jag någonsin sett I naturen och efter någon timmes eftertanke anser jag faktiskt att det är så.

2012, 10 november, Fiji, Tambua Sands, Snorkling, vindigt, vågor, lite grumligt vatten, high tide (precis enligt tabellen). Plötsligt såg jag två runda gula koraller, stora som basketbollar. Runt dessa, som en aura, hundratals små klart blå, nästan flouroserande blå fiskar (Neon Damselfish). Jag låg still och bara tittade förundrat (konstigt att jag kunde hålla munnen stängd!). När jag förde handen försiktigt mot korallerna liksom sögs fiskarna in I dem och försvann. När jag tog bort handen tittade de fram igen. Det var ett helt fantastiskt skådespel. Den som myntade uttrycket “Storleken spelar ingen roll” visste inte hur rätt denne hade – I det här fallet! Jag är här I Tambua Sands för sjätte gången nu. Jag har inte haft någon plan på att scanna av hela lagunen. Jag har bara gått rätt ut därifrån jag bott (har ocean view bure och har bott I samma bure en gång innan) och idag såg jag detta. Helt fantastiskt. Jag tycker att valar, späckhuggare, hajar, rockor, murenor, svärdfisk, tonfisk, delfiner, sjölejon och sälar skulle kunna vara spännande att se men I mitt tycke kan de inte jämföra sig med micro sjöorganismerna och fiskarna som finns där jag är. Lätttillgängliga, varierande och överraskande. I stark kontrast till de övriga däggdjuren och fiskarna som är helt omgärdade av marknadskrafterna. Det är mig totalt främmande att åka på t.ex. valsafari för att kanske kunna se en stjärtfena eller luften från ett blåshål efter lång och mödosam båtresa på ett kallt nordanhav.

I mitt fall kan jag citera Askkungen som sa: helt underbar! Men här får jag lägga till ett “t”. Kom hit och titta! Flygbiljetten är visserligen svindyr, men dagens upplevelse för mig är bara bonus. Jag har ju inte åkt hit för att snorkla.

För att du ska kunna förstå min värld just nu så måste du själv söka information och se hur de olika fiskarna se ut. Studera utseendet hos Picasso Triggerfish, Orangestriped Triggerfish, Butterflyfish, Convict Surgeon, Whitebar Gregory, Neon Damselfish, Crescent Grunter, Thumbprint Emperor, Indian Goatfish och Anemonefish!

I min blogg kontrasterar jag ibland mina upplevelser här down under med vad jag finner I lokalbladet Smålandsposten och dagens reflektion ägnas Noah Welsh. Han spelar denna säsongen I Växjö Lakers; en back från USA.

Han upplevde något fantastiskt (jag har just nu ingen access till Internet) så jag kan inte se vad som skrevs – får förlita mig till mitt intermittenta minne. Han blev I alla fall religiös av en stark upplevelse han erfor och är djupt kristen. Han ber och tackar Gud för livet och vad det ger. Jag kan känna glädje över hans upplevelse och uppfattning och jag har självklart full respekt för hans uppfattning även om jag inte delar den.

Säg så här: Min upplevelse idag är väldigt stark och min reflektion är att naturen är god mot mig genom att visa mig detta fantastiska. Men inte har det med en gud att göra; I alla fall inte med en kyrklig dylik om man kan säga så. Tiden här I Fiji konfunderar mig; jag undrar mer och mer vad religiositet egentligen innebär. Är jag den ende som inte fattat? Överintellektualiserar jag allt detta? Är det därför jag har ont I huvudet? Får väl kanske konstatera faktum som Ulf Lundell uttrycker det I Hitza Hitz: “Men min skalle är så trång”. Jag vet att det inte går att förstå världsaltet och skeendet men det hindrar mig inte på något sätt från att tänka på det. Det verkar som min tid här I Fiji är exakt avpassad för just mig. Det känns som att jag strax måste åka hem och ha en omfattande konversation med min kloka och insiktsfulla hustru.

En annan sak hände I går när jag väntade på min Fish and Chips att bli klar. Jag satt och hade tråkigt vid bordet. Reste mig därför och gick bort till bokhyllan för att se om det fanns någon bok om fiskar för att kunna lära mig några namn. Hittade en mycket gammal och sliten fiskbok och hittade även boken (minnet klarar inte titeln) som serien Game of Thrones är gjord ifrån. Boken var på svenska…

Kula birds

Näckrosor (på morgonen innan de sluter sig)

Jag tror det mer har med slumpen att göra men en stor del i det hela är min egen aktivitet. Jag brukar, lite slarvigt, använda ett citat av Pasteur: “Slumpen gynnar den som är väl förberedd”. Det kan jag tillämpa här. Likväl det goda rådet som ges I boken Johnny Bunko: “Persistence trumps talent”. Det var ju min lillebror som var vattenmänniskan och ville bli dykare, inte jag! Men eftersom jag planlöst ger mig ut I lagunen ofta så är det sånt här som händer. Gissa om jag kommer att ge mig ut vid nästnästa high tide igen! Det här är inte färdigt!

Canucks

Canucks I MQ5. De gillar inte att jag kallar dem så. Det är två konststuderandena och deras lärare som ockuperar palatset. Med luftens snabbhet fanns deras prylar I exakt hela MQ5 utom I mitt rum. Deras lärare som verkar vara av den beskyddande typen har dessutom anlitat en gigantisk fijiansk kvinna att laga middag till flickorna och henne själv (flickorna är hennes uttryck). Köket är belamrat med mjölpåsar, sockerpåsar, lökpåsar, Taloberg, gamla bananer som luktar gamla bananer och en massa plastbehållare. De har dessutom möblerat om I kylskåpet!

Jag gillar läget. Det är roligt att samspråka såväl med jättekvinnan som med canuckerna. Jag lär mig säkert något av det här också. Det är farligt att bli för egoistisk och tro att man har rätt till delar av det som är allmänt (en lärdom). Mina lärdomar och reflektioner I den här bloggen kan tyckas naiva men, eller som Poonam alltid säger “BUT,” intellektuellt sett kan ju de flesta inse förnuftet I mina till synes “upptäckter” BUT, det jag skriver om är mina egna sanna upplevelser utan några filter och de tankar de sätter igång I min hjärna. Jag är I den omständigheten just nu att jag inte har någon annan att diskutera (bortsett från de Skypetillfällen vi har ganska frekvent hustrun och jag och lite mindre frekvent med mina barn) med utom mej själv och det är väldigt intressant och givande. Ni får ta bloggen precis hur ni vill – det bjuder jag på!

På tal om canucker så samspråkade jag med två ungdomar vid lunchen (nu är jag på Tambua Sands). Jag har sett dem vid ett tillfälle klädda I någon sorts vattensportkläder som jag inte kan koda. De är från Calgary och är här på semester. Kvinnan ser indisk ut eller I alla fall med indiskt ursprung. Jag säger det till henne efter att vi talat en stund om Vancouver som en fantastiskt vacker stad och specifikt om den stora andelen invånare med kinesiskt ursprung. Hon berättar att hon är adopterad och är född I Rakiraki och ska åka dit nästa vecka. Vi talar lite om Fiji och vart man som turist bör åka och jag tipsar om mina begränsade erfarenheter om detta. Nåväl: det intressanta med allt detta är att jag dristade mig till att säga att hon såg ut att ha indisk härkomst. Det skulle jag aldrig gjort om jag inte hade fått de erfarenheter jag nu fått genom förmånen att få vistas på denna söderhavsö så här relativt lång tid. Snacka om kunskaper om sig själv…

Blod

Mosquiterna är aggressiva. Det verkar som att kuren mot Filariasis som jag tog I söndags har triggat mosquiterna att bita mig än mer. De små rackarna är väldigt snabba och inte som svenska myggor att de cirkulerar omkring och surrar utan de här flyger direkt på och sticker mig direkt. De sticker mig på jobbet, I sängen, när jag går till och från gymmet eller poolen eller jobbet och de sticker mig vid havet. Det har regnat mycket och det är säkert därför de är många och då blir jag som alltid blir myggbiten extra utsatt här. Mina lakan har blivit lite blodiga.

Idag tog jag en morgonpromenad till stan via Suva Point längs havet. Skönt att gå tidigt innan det är så mycket trafik som förpestar luften. Jag är inte ensam och de flesta utbyter morgonhälsning med mig. Det är trevligt att få ett leende. Polisen är ute och övar och det är en frivilligövning på ett ställe. Ett tjugotal män informeras om något, på fijianska så jag fattar nada. Tittar lite extra på närpolisstationen och ser deras vägspärrutrustning som finns ute vid vägkanten. Det ser likadant ut vid alla närpolisstationer. Det finns sådana I varje stadsdel I Suva men inte på landsbygden. Här är polisen alltid närvarande på det sättet. I city är trafikpolisen aktiv och synlig. Polisbilar syns också I stan liksom på vägarna utanför stan. Det är en provisorisk regering här och ett nytt parlamentsval ska hållas 2013 eller 2014…

Tropiska nätter och uppåt 30 grader på dan trots att solen inte visar sig. Den döljer sig bakom tjocka grå moln. På natten är det dock nästan stjärnklart och månen är nästan full.

Ljuden här har jag reflekterat lite över. Bilar förekommer nästan hela dygnet, bussar företrädesvis under dygnets ljusa timmar d.v.s. nu mellan 6am och 7pm samt på kvällarna. Hundarna hörs hela natten och det gör även de flygande rävarna (Fruit bats). Fåglarna går helt på ljuset och de är totalt regelbundna. Men varför börjar de inte sjunga samtidigt? Det är alltid samma art som börjar och någon minut senare kommer nästa art. Flabbande fijianer hörs framför allt sent på kvällen. Den senaste veckan har smällare detonerat hela kvällarna. Fijiindierna firar Diwali I förväg. Det är helgdag först 13 november p.g.a. Diwali. Idag när jag gick till stan kunde jag höra havet från revet som ligger minst 500 meter från stranden. Det kändes skönt och gjorde att känslan av smuts och elände nere vid havet här I stan mildrades betydligt. Om man kunde lägga trafiken en gata upp från stranden och rensade stranden från alla sopor och annat skit så skulle Suvas seaview kunna marknadsföras som ett turistmål. Men det kommer de aldrig att göra.

Hur kan man urskilja en turist bland ett antal t-tröjeklädda personer i Suva? Jo, det är enkelt. Turisten har ingen reklam på sin T-tröja. I princip alla fijianer är som levande reklampelare. Oftast från något företag men även från sin arbetsgivare eller från något statligt projekt. Ytterligare en baksida av att allt är sponsrat. Trist att se Vodafonereklam överallt även om deras nomad fungerar helt perfekt tillsammans med min dator. Teven är likadan. Ständiga reklaminslag blandat med sport, statliga nyheter, utländska kanaler som sänder internationella nyheter: en australiensisk, en tysk och så den bästa Al-Jazzera …och så förstås alla dessa religiösa program företrädesvis från USA.

Min ursprungliga bild av Fiji som ett utvecklingsland påverkat av engelsmännen med en fantastisk natur I form av regnskog och sandstränder med kokospalmer här fått sig ett antal rejäla törnar. Just nu är det förhärskande intrycket från Suva avgaser, sopor, reklam och kyrkor. Mitt intryck från landsbygden är helt annorlunda: natur, Söderhavet, fiskar, fåglar, havets och vindens ljud. Gemensamt är den låga levnadsnivån men livskvaliteten borde, som jag förstår det, vara mycket högre på landsbygden än I Suva om man bortser från en tid av högskoleutbildning som lättast kan fås I Suva. Jag är väl införstådd I människors önskan att få ett bättre liv och man tror att vägen mot detta är att flytta in till stan. Jag tror inte det, men jag har full respekt för deras uppfattning. Lätt för mig att säga…

Jag har inte så mycket erfarenhet av och kunskap om hur utbildningsväsendet ser ut I andra länder och hur människorna väljer bland vilka valmöjligheter men här verkar det så väldigt amerikaniserat. Valalternativen science eller social science är I mitt tycke smart. Jag tycker att det är så under förutsättning att man kan erbjuda kunskapsinhämtande till alla studerande och att de förväntas delta aktivt. Många ser utbildning som det enda sätt att förändra sin situation och jag tror definitivt att de har rätt I det. Jag tror dessutom att med den principen att alla läser teoretiska ämnen kommer att bidra till att kunskapsnivån I Fiji kommer att höjas och det är bra med tanke på framtidens utmaningar. Tänk om skolpolitiker I Sverige kunde vara lika framsynta och våga ställa krav på våra ungdomar. Konstigt att det inte finns några skoltrötta här!

Jag läste I lokalbladet Smålandsposten idag att några flyktingbarn på Öland har förvägrats att äta skollunch. Utan att ha satt mig in I fallet så är min klara uppfattning att den som fattat det beslutet måste se till att ha skyddshjälm på sig när det är Gröngölingar och Spillkråkor I närheten. Denne någon har aldrig hört talas om det I Fiji så vanliga ordet och vanliga företeelsen sharing. Det är självklart att dela med sig. Jag kan ju få uppfattningen att Ölandsbron inte finns och att inavelns konsekvenser slår hårt mot de svaga. Något sådant skulle aldrig kunda hända på den här ön. Det beror kanske på att det inte går att bygga en bro hit och därför har människorna fått lära sig att agera annorlunda. Greppa logiken I den meningen om du kan!

Som jag skrivit några gånger tidigare så finns det baksidor av all sponsoring men till spronsring I form av sharing finns minsann inga baksidor. Jag rättar härmed mig själv!

Förlängningen av tanken här blir att det kanske är bättre att människorna får klara sig själva utan en skattefinansierad överhet som fattar korkade beslut om fördelningen av den enligt lagstiftningen reglerade kommunalskatten. Att sänka skatten och låta människor tillsammans klara livets vedermödor kan säkert ofta vara bättre än att finansiera ett modernt frälse.

I Sverige är det så ibland att finansiering av frälset kombineras med sharing och det är inte lite obetänkt; det är mycket obetänkt. Så kan det gå till när man förhandlat sig ifrån ansvarstagande och inte har en hiss som går ända upp… Man ropar på någon annan. Jag blir styrkt I min uppfattning att vi svenskar är olika de flesta andra I de allra flesta hänseenden. Hur mycket invandring ska det egentligen behövas för att detta ska ändras? Eller räcker det med att bättra på utsikten?

Tongas i MQ5

Alltså inte någon ny sorts gas utan personer från Tonga. Ska bli intressant att se hur det faller ut.

Shit! Nu kan jag inte simma kortare än 1 000 meter I poolen. Jag bara är sådan; att bara simma hälften skulle jag se som ett totalt misslyckande om det inte varit så att jag hade bestämt mig för att simma exempelvis 500. Jag bestämmer inte innan hur långt jag ska simma, jag tanker att dagsformen får avgöra. Jag har all tid I världen så det är ingen stress. Om det är andra I poolen påverkar inte heller… Undrar vilken psykisk disorder som jag har en släng av?

Att handleda Sonam är en källa till lärande. Hon uppdaterar mig på vissa begrepp och teorier som jag inte har alltför aktuella. Det är verkligen bra. Idag har vi talat om att det finns teorier som menar att karriärvalet inte är så rationellt som hon tror. Hon var när vi började diskutera hennes forskning lite som fast I att career maturity, career decision self efficacy, locus of control (internal), attitudes towards woman, extracurricular activities and academic related activities tillsammans med olika interna korrelationer dem emellan kan förklara varför ett antal studenter på USP inte är nöjda med sin nuvarande utbildningssituation. Hon har givit mig uppfattningen att hon tror att valet är rationellt. Vi har lagt till några teorier och det ska nog bli bra med hennes Master.

Det som hon gör mycket bra, I mitt tycke, är att hon kombinerar kvantitativ empiri och kvantitativ analys med en väldigt omfattande “kvalitativ” teori och diskussion, eller är det så här kvantitativa studier kan se ut…? Det är kanske mitt tänk om kvantitativa analyser som vara så logiska och rigida som fått mig att få den här uppfattningen. Det vetenskapliga upplägget av logiken och rationaliteten I metoden har också gjort hennes analys lite väl rigid och rationell. Bra att kunna stimulera med lite Gottfredson, Hodkinson och Sparkes.

Hon är väldigt ödmjuk, samtidigt kritisk och definitivt inte undergiven. Hennes resultat borde kunna få en betydelse I det fijianska samhället.

När jag kom hem från gymmet I morse mötte jag en av de nya grannarna, en man I min egen ålder. Han jobbar på lärarutbildningen I Tonga som är en del av samma fakultet inom USP där jag själv jobbar. Han skulle över gatan till Singh’s granne konditoriet och köpa frukost. Vi språkade samman om religionen och kyrkans makt I Pacific. Vi talade också lite om olika folkslag då vårt samtal började med att jag nämnde för honom att jag kände det befriande att kunna tala med en främmande människa om dennes ras och nationalitet på ett absolut helt annat sätt än jag kan göra I Sverige. Bland annat talade vi om barns från vuxenvärldens tabuns fria frågande är väldigt stimulerande; det handlar om att stanna upp och lyssna på dem. Då får man sig ofta en tankeställare… Som ett exempel tog vi svastikan som finns på hindutemplet tvärs över gatan.

Innan jag blev alldeles för angripen av mosquitos talade vi kort om Sandy. Han menade att det är väl någon mening med att just världens scen, New York blev utsatt. Då kan makthavarna (även om de flesta officiella finns I Washington) själva uppleva vad ett högt vattenstånd kan innebära. Otroligt kloka ord från en man som lever på en atoll (nåja) men I alla fall med den globala uppvärmningens verklighet inom sitt närområde. Jag håller med honom om konsekvenserna betr. Sandy I New York men inte om orsaken; jag tror mer på tillfälligheternas spel.