Filariasis

Vill jag inte få. Därför fick jag äta en stor och nio små tabletter idag. På Campus var det “Filariasis Free Weekend”. Jag har ätit nio små och en stor tablet och nu är jag lite febrig av dem.

Har bokat en till helg på Tambua Sands. Bokningen gick snabbt men bussbokningen tog 30 minuter minst. Här finns administrativa utvecklingsmöjligheter, men det är ju bra att människor har ett arbete…

Jag har blivit en snorquelling addict. På morgonen idag var jag som en I stimmet av kanske fyra-fem arter av lite större fiskar; en magisk känsla.

På jobbfronten gäller nu handledning av Soonam, kursplanering tillsammans med Tima och marking. Roligt jobb, tycker jag. Intressant att försöka ha en klar och transparent uppsättning bedömningskriterier för respektive av kursens fem examinationer och sedan via varje examinations andel av kursbetyget kunna betygsätta kursen på en åttagradig steg. Jag har redan klarat av två examinationer på det här sättet; de två enklaste. Tar med mig detta hem.  

Rugby på teve igen och denna gång är det Nyzealändska mästerskapsfinalen mellan Auckland och Wellington. “Riktig” rugby med 15 spelare I varje lag. Mycket bökigare än Rugby Seven. Styrka betalar sig bättre när de är många på plan. Finns inte så mycket utrymme för snabbhet men de som är snabba är verkligen snabba och bra på att finta med kroppen. Kamp och fair play. Riktigt underhållande och sporten lever upp till strategierna integrity, passion, solidarity, discipline och respect. Föredrar sevenvarianten.

MQ5 har utrustats med en ny gastub. Den är fastkedjad I huset och en aning överdimensionerad (fastkedjningen alltså) men ger en klar signal till presumtiva tjuvar. Det blir bra att slippa koka frukostäggen I vattenkokaren I morgon. Konstigt att jag inte tycker att det tagit lång tid att få gas I huset; mer än två veckor…

Veckans första arbetsdag gick mest på rutin: öppna fönsterluckorna, smörja på insect repellent, sätta igång jobbdatorn och se om det kommit någon intressant information från universitetet, öppna nomaden och kolla posten och läsa DN översiktligt, fixa en kopp kaffe (finns alltid kokande vatten I köksskrubben och jag har Nescafé – har snart druckit ett halvt kilo den här en och en halv månaden), course work, möte för kursplanering med Tima, lunch med Tima hos kinesen (kors I taket; första gången), läsning, reflektion, gå hem, sätta på air conditioningen, duscha, byta kläder, gå över gatan till Singh och handla vatten och lite colonial, dricka en kopp kaffe, lyssna på music, läsa, äta kvällsmat, slänga ett öga på teven (blir aldrig mer än 10 minuter om det inte är rugby vill säga…), jobba lite med “hemma”-planering, läsa ut the Alchemist och somna gott I John Blunds sällskap.

Tisdagsmorgonen började med gymmet 30 minuter, dusch, frukost, skype med hustrun, gå till jobbet…

Idag ska det vara Tsunami Drill; det ska bli intressant. Sedan möte med två studenter; en som varit frånvarande p.g.a. förlossning och en vars inspelade vägledningssamtal jag underkänt – han ska få en ny chans.

Dom är ena mästare på att göra skyltar och planscher här på USP. Inför tsunamiövningen fanns det skyltar och plakat överallt på Campus. De är snyggt gjorda och är verkligen till hjälp. Det märks att de har en marknadsavdelning här. Att de säljer allt och därför har utvecklat kunskapen att marknadsföra sina kurser och utbildningar. Klokt att använda kompetensen till intern nytta. Proffsigt. Här har Malmö högskola mycket att lära. Jag kan inte erinra mig våra strategier d.v.s. de argument vi vill visa upp för att människor ska söka sig till oss. Har vi några? Finns de på hemsidan?

Att få hjälp med att trycka upp något = tomma mängden…

Vi har högre kvalitet på mycket, men det är också en hel del som de har som vi saknar. Jag kan nämna något: bokhandel som inte bara säljer nya böcker utan begagnade böcker, papper, skrivmaterial, skönlitteratur, datorartiklar, profilkläder. De har bankkontor, flera matställen, många studerandearbetsplatser där det är möblerat så att man kan sitta och diskutera och även jobba med sin dator. Man har ett gym där personal och studenter har rabatterat pris, en simbassäng. Sen har de I princip allt som vi har. Jag kan inte komma på något som vi har som de saknar. Jo, en sak. Vi har massor med kopieringspapper som våra studerande fritt kan förse sig med; här finns inte ett papper; det får de köpa – intressant!

Läste Egan just. När han diskuterar olika forskardiscipliners salongsfäighet citerar han en nobelpristagare I fysik som uttrycker: “social science were more akin to certain superstitious practices of South Sea Islanders – ‘cargo cult science’, he called it” (2010 s. 17). Otroligt intressant vad den svenska nobelkommittén lyckas få fram för några dumhuvuden som får ta kungen I hand (nå ja), få en massa pengar och bli lyfta till skyarna för sina stora, eller rättare uttryckt otroligt begränsade, intelligens……………..som krokodiler; stora I käften med minimala öron; obra!

Vatten över huvudet

Bra kursvärdering efter en fantastiskt givande kurs som har bestått av 24 träffar. Studenterna har alltså haft 120 timmars lärarledd undervisning som de är mycket nöjda med. Roligt att kunna bidra samtidigt som jag fått med mig en massa själv. Det som jag närmast tänker på är spiritualitet, religion, förhållningssätt och ett mer holistiskt tänkande. När vi I Sverige ofta menar att de som immigrerar måste integreras och vi har både statliga och kommunala program för ändamålet förhåller man sig mycket coolare här I frågan. Man har en större förståelse för olikheten och den ses som naturlig; den är inbyggd… De vet så mycket om varandra och de känner sig väldigt sällan kränkta. Jag vet inte om det uttrycket överhuvudtaget förekommer här. Vi har kanske engelsmännen här igen.

På vägen till Holiday Inn där bussen mot Nadi (och Tamboa Sands på vägen dit) på Queens Road går såg jag att det var 26 plusgrader och klockan var 06.30, men det regnade inte.

Försökte paddla ut till barriärrevets kant idag, men misslyckades. Kanske berodde det på att det var lågvatten eller nästan lågvatten. Det som I förstone ser ut som sjögräs eller flytande tång hemma är här stenhårda koraller som det inte går att forcera med kanoten. Jag fick vända och böja och baxa, men omöjligt. Jag skulle vilja se hur det ser ut ute på kanten till stupet. Har dock beslutat mig för att det nog är för farligt I den farkosten och därför får det anstå. Jag har I alla fall sett ett antal färgade koraller av olika slag och några för mig nya fiskarter. Bland annat en liten grön som I stim bara försvann in I en korall när jag kom alltför nära; såg precis ut som om de sögs in I korallen; fantastiskt!

Utanför min bure slåss just nu två Maina fåglar med en krabba. De ger upp ganska snabbt.

Vågornas dån ute på revet är evigt och det är så vackert trots att det är så bullrigt. Det ger ro och fungerar samtidigt som en sorts ljudkuliss; det är bara fågelsången som bryter igenom. Idag är det inte solsken men det är ändå ljust och vågorna innan de bryter är ljust turkosfärgade. Jag önskar alla att få se denna vackra plats. Här kommer väldigt snabbt de existentiella frågorna upp I huvudet på mig. Om evigheten, om min litenhet och min begränsade tid. Så har människor alltid tänkt när de stått inför naturens storhet. Jag tror att det är de här skillnaderna och konstaterandet av det ofattbara som gör livet så meningsfullt. Jag har svårt att tänka mig vad det ska vara för mening med att vara elak och ogin mot någon annan och ta för sig på någon annans bekostnad och varför livets goda av materiellt slag ska vara så ojämnt fördelat. Som en konsekvens av detta är det omöjligt för mig att inse nödvändigheten av att så många människor måste vara beroende av en utomstående makt (inom ramen för sin religion) för att få detta förklarat eller, som jag tycker, bortförklarat för sig. Religion definierat som en hänförelse inför naturens storhet och kretsloppets nödvändighet är okej och något jag omfattar, men att ha någon dold skapande hjärnkraft som behöver ett antal uttolkare för att göra det obegripliga uthärdligt som grund för en inställning som bestämmer och styr så mycket av den begränsade tiden vi har är bara så synd; synd för de som omfattas av den I sina yttersta konsekvenser. De begränsar ju sig själva när de stänger in sig I förklaringar som I alla fall jag inte förstår eller ser nödvändigheten av. Att sedan religionens följder är både bra och obra är ju inte så relevant då det är själva företeelsen som jag kan tycka överflödig. Det är precis som att det fanns en marknad ledig eller rättare sagt det skapades en marknad och dit rusade marknadsförarna och sålde sina uppfattningar. Svårare än så behöver det ju inte ses. Det är ett behov som tillfresställs. Precis som behovet att alltid vara uppkopplad mot Internet och se världen genom sin Smartphone (gå på gatan och vara på Internet d.v.s. någon annanstans än där man faktiskt är rent fysiskt). Före religionernas och Smarthonernas tid fanns det varken religioner eller Smartphones, eller …?

Nåväl efter denna lilla dykning I reflektionshavet är det dags för mig att titta ner I Söderhavet. Där I omedelbarheten finns ingen plats för reflektioner, där gäller nuläget och att ta till sig av det som ögat kan få. Akvariet väntar på mej.

----

Om det har med vindriktning, vindhastighet eller tidpunkt på tidvattenflödet vet jag inte men det var helt sanslöst fantastiskt. Det är högvatten. Jag går ut tre-fyra meter I vattnet. Tar på mig cyklop och snorkel och glider framåt ner under vattenytan. Först är det som vanligt; jag tar några armtag ser en del fiskar och koraller, men kommer inte så långt. Sedan händer det. Jag tas med av strömmen, inte utåt och inte inåt utan österut längs med stranden. Jag behöver inte göra någonting förutom att se upp och parera för höga koraller som kommer emot mig. Det är bara att ligga och se koraller och fiskar glida förbi under mig. En helt unik upplevelse för mig. Tänk att en till synes lugn vattenyta kan ha sådan kraft inom sig. Allt det här kände jag till; det är en sak. Men det är en helt annan sak att uppleva det. Jag läste för något år sedan I lokalbladet Smålandsposten om att Ola Salo appropå att våga för att vinna och utmana sig själv “gärna tar sig vatten över huvudet”. Det gör jag också gärna! 

Se upp för rutiner

Såg just att det är -1 Celsius i Stockholm just nu. Här är det +31 Celsius. Vilken skillnad på natt och dag och på latitud. 

Höll på att stå på öronen I duschen, bet mig I tungan vid lunchen och blir eller riskerar att bli mosquitobiten när jag går till jobbet och när jag är på jobbet. Varje arbetsdag startar med repellent behandling av bara ben, armar och huvud. I dag kom det på internposten ett erbjudande om fria tabletter mot Filariasis, en sjukdom som orsakas av att maskar invarderar lymfsystemet, täpper till det och orsakar elefantiasliknande kroppsförstoringar. Maskarna sprids av de eviga mosquiterna. Lång inkubationstid. Ska se till att jag får del av dessa tabletter!

Vad lär jag av detta? Tja, kanske att vara mer observant och inte falla in I rutiner. Konsekvenserna av ett felgrepp, t.ex. att falla och bryta benet eller få hjärnskakning eller hål I huvudet på de hala plattorna I duschen är långt allvarligare här än hemma. Att bita sig I tungan har ju bara metaforisk betydelse… Att äta tabletter är ju en av mina bästa grenar, så elefantiasben lär jag klara mig ifrån. Det är bra! Men, samtidigt gäller det ju att hela tiden se upp, eller se ner, eller se åt sidan. Här finns ju så mycket osett...

Idag är det dags för sista classen med min kurs. Vi avslutar med några kreativa (förhoppningsvis) presentationer. De var ju bra förra classen. Sedan blir det information om de två återstående examinationerna: En rapport om deras Case Study och ett Test (I form av en dialog som jag inlett och som de ska avsluta). Testet är deras slutexamination på kursen. Jag har tänkt att de inte ska behöva sitta I en stor skrivsal och göra detta. De får bli I form av hemtentamen. Ska kolla vad Tima tycker om det!

Jag har tagit fram mina marking criteria d.v.s. mina bedömingsgrunder för de fem delexaminationerna för att göra mina bedömningar mer begripliga för de studerande och förhoppningsvis mer rättvisa, då de kommer att hjälpa mig I bedömningarna. Detta är verkligen något som jag ska ta hem och tillämpa direkt.

Sen ska jag ju göra allt det här arbetet med marking. Därefter är det en enkel matematisk operation att räkna ut deras kursbetyg. Sånt tycker jag om att göra, det också.

Jag ska dela ut dessa marking criteria idag och sedan ska jag ha en kursvärdering. Jag har använt it’s learning som ett underlag och gjort en pappersvariant.

Avslutar kontakten med de studerande genom att ge dem varsitt exemplar av The Physics of Living som jag fått av Norman Amundson för att ge till mina kursdeltagare.

Benjaminfikus

Sen går jag hem till MQ5 och festar med sista avsnittet av Game of Thrones. Tycker att jag förtjänat det!

Mentalen

Lyssnade på Cook Islands’ premiärminister I fredags då han föreläste över temat “Thinking outside the Rocks” – lite underfundigt och orsaken till att jag gick dit och lyssnade. Han var en cool man som avfärdande USP-rektorns orerande om alla hans förtjänster (jag trodde aldrig han skulle sluta) med att tacka och tillägga: “och det mesta av det är inte sant”. Han har en juristutbildning från Hobart men tjänar sina pengar som pärlodlare och tar uppdraget som premiärminister som ett hedersuppdrag han fått av folket. Han menade att de pacifika staterna måste tänka om från att se sig som små till att inse att de är stora. Jobba på grundval av ytan och inte befolkningsmängden. Det handlar om att skapa en ny mental bild och agera utifrån den; bra! Jag vet inte om han lyckas skapa någon förändring med det upplägget men jag önskar verkligen honom lycka till I konstruerandet av en ny ordning I denna delen av världen. Kul kille som tog udden av rektorns orerande och märkvärdiggörande. Han verkade fri och kreativ. Det behövs fler sådana.

Trodde att mitt arbetstillstånd var klart och har tänkt att gå bort till Iliesa och be att få mitt pass tillbaka. Han ringde mig och undrade hur det var med mitt arbets- och uppehållstillstånd.Va? Är jag vaken eller? Efter lite arbete från hans sida kom det väntade förslaget: Kan du betala 190 fijidollar som vi återbetalar dig senare och komma bort med dessa till mitt kontor på måndag? Du vet ju att tjänstemannan från Migration är där på tisdagar. Jag undrar…?

En helg I Suva. Vad kan man göra? Jag steg I vanlig ordning upp tidigt tog på mig promenadskorna och gick havsvägen till Downtown Suva. Åt frukost bestående av två små baconskivor, två stekta ägg, två lite brända toast och en stor kopp kaffe på Old Mills Cottage. Kan nu konstatera att stället är en turistfälla; dyrt och inte speciellt gott, men det ger kulturpoäng. På vägen hem via bl.a Goodenough Street mötte jag ett antal obesa klädda I rött som gick stadspromenad. Dom är bra på att engagera folk, fijianerna. Gick hem backe-upp-och-backe-ner-vägen. Köpte frukt: papayor, äpplen och citroner. Genomsvett (29 grader och vindstilla kl 9 på förmiddagen). Duschade och tvättade en balja kläder och hände ut på verandan. Efter en timme började det ösregna. Sedan regnade det hela dagen och halva natten. Tur att kunna torka under tak; det gör de allra flesta här I Suva. Lunch på Southern Cross på Campus och tillbringade dagen med att notera mina tankar, läsa och skriva.

På kvällen var det dags för några nya boende att komma; det vet jag aldrig I förväg. Liksom förra gången blir det en lite orolig natt med störningar I form av diverse sociala ljud och snarkningar. Prat och flabbande är jag numera så van vid att jag kan filtrera bort men det väcker mig ibland. Söndagen gick I lördagens tecken men jag blev störd av att vardagsrummet tillika matrummet på MQ5 var upptaget av en bakfull och snarkande senare flabbande och tevetittande Fijian. Det blev ingen promenad eller lunch ute. I stället besök hos Singh över gatan för lite inköp av colonial.

Idag börjar Daylight Saving Time d.v.s. motsvarande vår sommartid men som bekant finns ju inte det begreppet här. Nästa helg går Sverige över till s.k. normaltid (har för övrigt aldrig fattat varför vi ska ha normaltid). Då blir tidsskillnaden 12 timmar mellan här och hemma.  

Jag har 12 timmars vägledningssamtal att granska och betygsätta I veckan. Ska också börja fundera på hur deras slutprov på kursen ska se ut; jag har lite tankar. Skalan och kriterierna är andra än hemma och de olika examinationsmomenten räknas samman till ett slutbetyg på kursen. Man kan alltså I princip vara underkänd på en examination och kompensera detta med bra resultat på andra examinationer. En klok och ganska smart princip. Man slipper en del omexaminationer på det sättet. Är man underkänd på kursen så är man. Inga omexaminationer. Man får göra om kursen. Dom har kanske de här principerna för att få in mer kursavgifter. Vem vet? Många av de som studerar här på USP blir arbetslösa efteråt så att gå kurser flera gånger kan ju vara en fin sysselsättning. Om man nu är sponsrad…

Det är så annorlunda förutsättningar för studerande här än I Sverige. Jag får en god inblick I detta I samband att jag handleder Sonam I hennes magisteruppsats. Vid våra samtal får jag en del information och jag kan reflektera över hur hon tanker. Intressant!

Det är också intressant med fijianer och Fiji-indier. Enligt min uppfattning lever de till stor del sida vid sida I samhället. Ett fåtal gifter sig över gränserna. Deras förutsättningar och deras sysselsättning och ja nästan allt är delat. Men alla verkar nöjda. Men vem vet vad som kan hända I ett sådant här samhälle? Spåren från Balkan förskräcker.

Talade lite om rugby med Gaylene, som är mental coach för det lokala rugbylaget, om min observation att det inte är några Fiji-indier I landslaget. Det finns tydligen några I nationella ligen. Hon hade två förklaringar: fysiken och mentala inställningen. Jag tror att det även finns en stor kulturell faktor inblandad. När vi talade vidare om detta kom vi fram till att det skulle vara lättare att öppna Rugby Seven än Rugby Fifteen för Fiji-indierna. Orsaken är att I Seven varianten premieras snabbhet. Om man nu ska ändra något…

Hur som hur; det ska bli verkligen skönt att åka till Coral Coast nästa veckoslut!

Inkompetens versus sinnesro

Trodde det var kört när jag hörde ungdomars flabbande från poolen när jag kom. Sex fijianer I vattnet varav tre simmade. De övriga pratade mest. Jag tog det som en utmaning att simma trots att vattnet var skvalpigt. Det började regna – ösregna – och det kändes väldigt skönt med något svalare vatten på huvudet. Simmade på och snart hade jag klarat 31 längder d.v.s. drygt 1 000 meter. Det har jag aldrig trott att jag någonsin skulle kunna. Men man vet ju aldrig…Det är bra!

Idag är jag inspelningstekniker då flertalet av mina studerande har väntat till sista dagen att göra sina inspelningar med vägledningssökande som de träffar ett antal sessioner. Nu spelar de in examinationssamtalet. De tar allvarligt på detta och de har ett professionellt uppträdande gentemot de vägledningssökande. Min uppgift instränker sig till att hälsa gästerna välkomna, fixa det tekniska, klargöra för den vägledningssökande att det är vad vägledaren (den studerande) gör som ska bedömas, inget annat. Sedan önskar jag vägledarna “Lycka till!”

Ingen gas nu igen. Får koka morgonägget I vattenkokaren och det går ju bra. Ser att tuberna är borta. På eftermiddagen får jag info via mejl att tuberna är stulna. Alla tuberna på området har blivit stulna. Ansvarig tror att det är ett insiderjobb; att säkerhetsvakterna kan vara inblandade. Här gäller det att hålla I prylarna.

Dags för IT-supporten att visa att de kan koppla upp videokameran. Det kom en kille med massa svarta väskor med dator, videokanon, extrahögtalare och försökte koppla, men inte f-n lyckades han med det. Han började snacka om att beställningen inte sa något om en videokamera. Jag upplyste honom att jag varit mycket tydlig med detta. Han gick då och hämtade en annan sladd och försökte koppla men han lyckades inte. Jag tackade honom då och sa att nu har vi givit honom 45 minuter av våra undervisningstid och han kunde ta sina väskor och gå. Det gjorde vi också; till MQ5. Denna gången köpte de studerande snacks så vi åt och tittade på vägledningssamtal och gav feedback. Jag kompletterade med lite jordnötterna och relaterade mitt agerande med den där om Jesus, fiskar och bröd. Det var väldigt uppskattat… Dagen efter skrev jag ett lite giftigt brev till IT-supporten och konstaterade deras inkompetens och att de bör skärpa sig. Josephine agerade under lunchtid mellanhand men jag tackade nej till fortsatta försök från deras sida att koppla upp kameran. Har inte råd att låta viktig undervisningstid gå åt till att åse inkompetens…

Middag med Poonam och Michael I city. Gott och trevligt. Poonam ska till Kina I tre veckor och rekrytera studenter. It’s all about money, tycks vara mottot.

Landet är genomkristet trots att nästan hälften av invånarna är indo-fijier och dessa är knappast kristna. Idag kom det ett mejl I internmejlen om en inbjudan med ämnet: Growth Engine and Vision of Future Fisheries with South Pacific med program. Inbjudan avslutades med: Smile, Jesus loves you!

Jag råkade ha en av mina studerande, Pranil senare den dagen på jobbet för videoinspelning. Jag frågade honom om detta var vanligt att kristna budskap på detta sätt kan betraktas som politiskt korrekta budskap. Han är hindu och menade att de är så vana vid det här att de egentligen inte bryr sig. Han såg det inte som varken provokation eller tecken på översitteri; de bara är sådana, vi bryr oss inte. Tryggheten I vår religion handlar om annat än expansion…

Jag tyckte mig se en liten Gandhi I honom. Min salige lillebror älskade Indien; jag är numera efter många år övertygad att det inte bara var pga flykt och ångestreducering han gjorde det.