Jetlag.
Jag är jetlagged; konstigt uttryck men en intressant företeelse. Om jag ser det
positivt så ger det mig möjlighet att höra morgonens lokala ljud och det ger
mig en stund av tankeverksamhet. Ni vet när man, ibland i gränslandet mellan
vakenhet och sömn, tycker att tiden är evig och man bara vill somna.
Det
som finns här men inte hemma är vildhundar, eller hundar som i alla fall inte,
som de flesta hundar i Sverige, sover inomhus eller i hundgårdar. Dessar hundar
ylar natten igenom. Jag kan uppskatta att det är 10-15 som jag hör. Tänker på
en Rolling Stones låt som innehåller “the hounds are houling and the…” sedan
kommer jag inte längre. Har ingen fungerande Spotify här…
Jag
bor ju på Campus och Campus är ett tropisk arboretum. Enligt bokan Trees of Life – a guide to Trees and Shrubs
of The University of the South Pacific finns det 285 olika arter på Campus.
Man kan utan tvekan säga att jag bor i en regnskog. Regnskogen i sig ger ljud
ifrån sig när vinden får grenar och löv i rörelse. Det blir också ett ljud när
exempelvis en palm släpper en gren; ljudet kan liknas vid ett brak.
Men
det som hörs mest är insekterna, fåglarna, fladdermössen, geckoödlorna och
mungos. Någon fågel, fladdermus och gecko hörs natten igenom sporadiskt. Men
när dagen gryr är det precis som att trycka in ON-knappen; kakafonin startar.
Det är helt fantastiskt! Idag hände det exakt klockan 5:30. Solens, eller
rättare sagt, ljusets effekt på livet är bara så intressant… Det är så klart på
ett liknande sätt hemma, men här är kontrasterna mellan natt och dag så skarpa
och så snabbt skiftande. Det är en annan verklighet här. Om jag dristar mig
till att metaforiskt ta det just sagda (att det är en annan verklighet här) att
gälla för allt här så är detta ett enkelt konstaterande för mig. När jag är här
och upplever allt det som är på ett annat sätt än i Sverige så är det så lätt
att se detta. Att tankeverksamheten sätts igång är bara naturligt – hade den
inte gjort det så skulle jag vara avstängd eller tom. Att gå från perception,
via reflektion till aktion, d.v.s. till att sätta ord på tankarna är något som
jag gillar. Jag vill lära mig mer om hur det fungerar; jag är nyfiken. Och lat.
Jag lär mig egentligen inte så mycket nytt rent faktamässigt (det är inte så
viktigt vad fåglarna heter…jag känner ju igen typen), men jag reflekterar och
det får väl vara gott nog. Abstaktionsnivåerna ger sig tydligt till känna här:
Fiji, regnskog, eko-system (arter); Jorden, ljuset, rytm. Som den
väluppfostrade säger: “Var så artig!”, eller som fijianen “Bula Vinaka!”…
Att
människorna som alltid lever här inte ser vad jag ser är inte så konstigt. De
allra flesta har inget att jämför med. Jag är så lyckligt lottad att jag har
det. Jag är intresserad av naturen och jag är ganska lat även hemma. Men jag
har en referensbotten.
När
jag transformerar detta till att gälla min profession blir det intessant. Det
är uppenbart att människor är påverkade av miljön, inte bara den fysiska, som
de lever i. I miljön kan man ofta hitta förklaringar till varför människor
tänker och agerar som de gör. Alla gör som bekant subjektivt rätt när de
exempelvis fattar beslut. Ingen, mig bekant, fattar uppenbart felaktiga beslut…
Konsekvensen av detta resonemang blir då att jag måste, för att förstå den
andre, också förstå eller ha en uppfattning om hur den andres omgivning ser ut
och hur denna påverkar. Än viktigare är förstås att jag måste säkerställa att
den andre förstår sin egen situation. Här ligger den uppenbara kärnan i all
hjälpande verksamhet. Det är här det gäller som professionell att inte vara
lat. Med det menar jag att jag måste sätta mig in i den andres situation, att
så att säga gå i den andres flip-flops. När jag gör det så kan jag möta den
andre där den är och vi kan tillsammans utforska miljön och personens
ego-system. (Här gav min reflektion mig ett nytt begrepp: ego-system. Det ska
jag förvalta väl, kanska mynta som mitt!)
I vardagen är det svårt att de den andres
situation. Men att göra som jag gjort; bytt vardag; så blir det mycket enklare
för mig att se skillnaden. Då är det bara att reflektera och transformera detta
till min professionella verksamhet. Hur gör jag det? Är det så enkelt att det är
fråga om ett rollbyte, eller…? Det fortsätter jag att fundera på.
Dags att stiga upp. Den “missade” sömnen är inte
missad… Bra att tiden är ur led temporärt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar