Nu har jag varit hemma...

…och träffat mina barn och mitt barnbarn, vilket var underbart efter sju veckors fådimensionell kontakt via Skype. Midsemester break på USP. Åter tillbaka i Fiji men denna gången ensam. Resan hit är ju som bekant, för Gunilla och mig, lång och mot slutet mödosam. Jag tänker då på bussfärden från Nadi till Suva när man varit på resande fot i drygt 30 timmar redan. Det var lika jobbigt den här gången. Turen över Atlanten genomfördes med Virgin Atlantic; bra service och fungerande underhållning. Satt bredvid en ung engelsman som skulle till västra USA för att åka runt i hyrbil några veckor. Han skulle till Death Valley, Las Vegas m.m för att avsluta i San Fransisco. Vi talade lite om London OS sedan försjönk vi i varsin film. Jag såg Manigold hotel som är en feelgoodfilm i indisk miljö; bra tidsfördriv. Engelsmannen såg en annan film. Stundtals garvade han hejdlöst och jag frågade vad han sett. Han hade sett The Dictator. Det gjorde jag också därefter och jag skrattade nästan lika mycket. Transfern i Los Angeles tog tid och var föga upplyftande. Det var inte heller underhållningen på Pacificflygningen med Air Pacific. Den fungerade inte. Satt jämte en ung missionär från USA som skulle till Fiji på ett tvåårsuppdrag. Han reste tillsammans med nio kolleger; ett glatt gäng klädda i kostym respektive dräkt. Jag har haft missionärer bredvid mig tidigare på långflygningar och talade från början om att jag inte är troende i en religiös mening och inte tänkte bli det heller. Sedan beställde jag in Gin, tonic och vin och fick vara ifred. Han kunde dock inte låta bli att när vi skildes ge mig en bild på Jesus och en epostadress där jag kan beställa mitt gratisexemplar av The Holy Bible, King James Version. Han var en trevlig person uppfylld av sitt kall, värd all respekt. Väl framme i Nadi var det läge för att försöka få ett arbetstillstånd redan av immigrationstjänstemannen. Detta var tredje gången gillt, men icke. USP’s HR office får fixa det åt mig.

Sedan var det dags för tidigare nämnda bussresa vilken inte bjöd på några uppslag till reflektioner. Bara ett varande i gränslandet mellan vakenhet och sömn.

Åter till MQ5 men denna gång i det gamla ljusa rummet där vi bodde i november. Rent och snyggt; till och med lite välkomnande. Lunch på Govindas och sedan i säng till ljudet av en surrande luftkonditioneringsfläkt. Gick ut och handlade frukost, duschade och somnade igen för att vakna totalt allert klockan ett på natten. Läste och skrev lite till fyra och slumrade sedan några timmar. Sedan hade Gunilla och jag kontakt via Skype; lite overkligt men vilken applikation! Vem ska vi tacka den för? Är det månne den amerikanska rymdstyrelsens förtjänst…Hur som hur, som Henrik Rydström säger, är det fantastiskt att kunna kommunicera om än fådimensionellt med andra sidan av jordklotet. Det är bra!

Lyckades få igång både jobbdatorn och min bärbara. Tur eller skicklighet? Har en liten mejlhög att beta av före dagens class.