Funderar på

varför de flesta fjärilar är så stora. De är också bra glidflygare vilket gör att de ibland ser ut som fallande löv. Klokt konstruerat, kan jag konstatera. Då har de ju en klar chans att klara sig från fåglarna. Men varför moskiterna är så små och inte hörs, fattar jag inte. Fijianerna framstår ju inte som speciellt snabba, så varför? Eller beror det på att fijianer har så bra hörsel att en surrande moskit skulle bli avslöjad direkt. Jag har inte en susning men jag tror inte det. Fijianernas hörsel borde var nedsatt på grund av allt buller de är utsatta för (här i stan). Svårt att få ihop det…

Köpte en pacificatlas i går och kunde läsa att på ett ställe på Hawai’i regnar det 350 dagar om året. Här I Suva är dosen enbart 300 dagar. Men det ecosystem där jag bor kallas ju inte för inte regnskog. Här faller träden löv året om och ett träd här på campus fällde alla sina löv (hårda som eklöv) på en enda dag. Någon dag senare fanns det nya primörliknande blad på alla kvistarna. Snacka om ett snabbare tempo än det vi har hemma där löven förnyas efter ungefär sju månader.

Har nu kommit långt i min kurs; nästan två tredjedelarna av föreläsningarna och workshoparna är avklarade. Det är också två av fem examinationer. Just nu håller de på att spela in vägledningssamtal på video. De använder vårt Psychology Counselling Room där jag riggat upp en videokamera och utrustat med A3-papper och färgpennor. Det är en fantastisk utveckling jag kan konstatera hos merparen av de studerande. Från att initialt, i enlighet med vad de lärt sig om counsellingsamtal, alltid lyssnat och sökt diagnostisera det patologiska nu jobbar med människors utveckling. Min utmaning är nu att försöka tona ner deras hjälpnödighet.

Vi har haft en intressant diskussion om spirualitet och påverkan och styrning över generationsgränserna inom familj och grupp. Min personliga uppfattning är att förutom att vara starkt påverkade av stammen, familjen och gruppen är de dessutom starkt påverkade av religionen. Det finns många olika grupperingar inom det religiösa i det fijianska samhället. För att jag ska kunna möta och bemöta var och en som en individ borde jag ha enskilda samtal med alla för att få detta och annat begripligt. Jag har dock bestämt att inte göra det. Det går bara inte. Jag är ju bara gästlärare här och jag har ju bara ett fåtal studerande. Det är svårt att ta på det. Att bli bemött som en representant likt en från den forna kolonialmakten upplever jag som underligt och problematiskt. Jag vet inte alltid var jag har dem. Tvetydigt och förvillande att bli kallad “Sir”

Men när jag kommer hem till den professionella verksamheten ska jag följa min nyvunna uppfattning och mina erfarenheter och möta de studerande på ett lite annorlunda sätt.

Jag har nu varit så gott som instängd på Campus i två veckor. I dag har jag tagit reggaebussen till stan och handlat lite bussbiljetter för framtida veckoslutsresor samt varit och ätit en delikat måltid på Maya Dhaba, stadens enligt min uppfattning och erfarenhet bästa restaurang. Sitter just nu proppmätt på jobbet och funderar och skriver. I bakgrunden sjunger the Man Meaning of Loneliness. Det kan man ju alltid undra över. Utmaningens baksida är ju just detta. I den kommande veckan kommer Van Morrisons nya skiva ut. Det är något att se fram emot; nya texter att analysera eller bara lyssna på geniets kompositioner. Looking att the bright side of life är inte svårt. Imorgon är det ny vecka. Den inleds med gym i gryningen. Ser redan fram emot tisdagsmorgonens simning och tisdagskvällens class då vi ska prata arbetsmarknadscoaching. Det blir garanterat intressant.